lördagen den 31:e december 2011

Gott Nytt År 2012

Tag det vackert ikväll och var rädda om er!
Och aldrig mer accepterar vi något våld!



189 kvinnor mördades av män de älskat och trott på under
2000-talet.
Det är inte okej!

torsdagen den 29:e december 2011

Vallentuna Revyn gick i graven...

Tack för alla gulliga julhälsningar!
Viktiga Lena gnäller på mig för att jag inte har skrivit något här sedan före jul.
- Jag vill inte se den där gamla tomten längre, klagar hon.
Som om jag inte hade annat att göra.
Själv har jag ägnat mig åt att tvätta säkert 30 festblåsor modell gala i diskbaljan. Vi har nämligen skrotat Vallentuna Revyn efter mer än 30 års verksamhet. Vi har kört 2,5 ton kulisser och rekvisita samt 1 ton teknik (mest ljus) till tippen. Erikshjälpen har hämtat en herrans massa konstiga kläder som vi samlat på oss och som de kan sälja till förmån för sin verksamhet. Festblåsorna tog jag med mig hem. Mina egna hade jag förstås redan liksom andra tongivande damer i ensemblen har sina men nog var det 50-60 långklänningar som borde vara värda ett bättre öde än att hamna hos Erikshjälpen, tänkte jag.
Det är siden och sammet och paljetter i alla tänkbara färger och modeller. Det mesta är skräddarsytt och kostade mellan 1000:- och 2500:- i inköp per styck när det begav sig. Med tanke på att vi inte har gjort någon revy sedan 2005 hade de kostat det dubbla idag.

Jag fick för övrigt med mig herrkläder hem också. Skräddarsydda byxor med revärer, smokingar, fina västar, flugor, gördlar snygga kavajer och underbara skjortor. Herrar i min närhet har plockat åt sig. Nu vet jag inte vad jag ska göra med resten. Roger kör dem till Erikshjälpen så snart jag har packat ner det i kartonger.
 
Efter att ha hängt i det otäcka källarförrådet i många år fick alltså de vackra klänningarna komma ut i friheten, dvs de hamnade på galgar i min hall sedan alla våra ytterkläder åkt ut. Kerstin - fd grannflicka som började med att sälja programblad i fyraårsåldern men som utvecklades till en otroligt duktig skådis och sångerska -hämtade kanske hälften. Tre överfulla kassar bar hon och hennes mamma iväg härifrån för att tvätta upp i badkaret. Hoppas hon får glädje av dem nu och att hon får tillfälle att sjunga och framträda ofta framöver.

Och nu har jag alltså tvättat resten av klänningarna för hand i diskhon. Kemtvätt rekommenderas men är onödigt. Det vet jag sedan länge. Jag har alltid tvättat dessa galaklänningar i badkaret. Men nu har jag inget sådant så det fick bli diskhon.

Ni kan inte ana hur skitiga kläder kan bli av att bara hänga i ett källarförråd av betong. Jag är helt förbluffad. Varje plagg har tvättats med alla möjliga tvättmedel minst två, tre gånger och sedan sköljts mellan fem och tio gånger innan vattnet var rent. Pust och stön! Men nu är de fina och luktar gott. Återstår att se vilka skådisar som kommer hit och förser sig. Klänningarna är som sydda för ett festligt nyårskalas allihop.

Tre värstingklänningar med guldbroderier, massor med tyll och rynkade sidenärmar var jag tvungen att hänga ut på vädring. Då kom Dagmar! Och Dagmars brorsa. Och nu stormar det igen, såvitt jag förstår. Två klänningar blåste iväg och ligger på altanen. En hänger kvar som ett spöke. De ska ner i baljan allihop vad det lider. Annars får de gå i soporna.

***

Ikväll ska jag se reportaget om kungafamiljen. Enligt reklamen ska de tala ut om det otäcka mediedrev de är utsatta för. Jag instämmer, tycker det är väldigt, väldigt obehagligt. Det finns egentligen ingen rimlig anledning att svärta ner en familj på det sätt som gjorts under året. Det är skamligt helt enkelt. Jag skäms å mina kollegors vägnar.


lördagen den 24:e december 2011

God Jul allesammans...

Här är så fullt i folk att man knappt kommer fram till datorn...

I all hast vill jag önska er alla en riktigt...

God Jul!

fredagen den 23:e december 2011

Ett julmirakel...

Idag har jag fått tillbaka verktyg och papperskorgar i mina bloggar. Undrar hur det kommer sig. De har varit borta hos både mig och Viktiga Lena sedan vi utsattes för världens hackerattack i våras någon gång.
Tack Blogger som uppenbarligen har gjort en del ändringar.
Undrens tid är kanske ännu inte förbi...

onsdagen den 21:e december 2011

- Inte så mycket feminism tack...

Min kompis Hasse tycker att det är alldeles för mycket feminism i bloggen numera. Han vill gärna läsa lite annat, säger han. Och det kan jag gott förstå. Det finns mycket att debattera. Dagisavgifter, folkpensioner och rätten till löständer.

För att inte tala om kungen!
Nu står det ju klart att de där gangsterbilderna är falska. Nicket Stig-Britt har löst gåtan vilket ger mig anledning att revidera mina åsikter om forumet Flashback lite grand. De gör ett och annat där som är okej eller till och med väldigt bra. Tänk om de kunde hålla sig till sånt. Vilken fantastisk nytta världen skulle kunna ha av dem då.
Men Flashback är mest ett kloakdike fyllt av lögner, spekulationer och grovt förtal. Jag säger som Karin Olsson i Expressen:
- För varje avslöjande går det hundra anonyma övertramp, kränkningar och tveksamma uppgifter, som ingen behöver ta ansvar för. Det kan aldrig vara en journalistisk verksamhet värd namnet.
Jäkla bra sagt.
Det är rent av märkligt att Stig-Britt och andra seriösa grävare ens vill synas där. Fast det vill de ju inte. Alla är i riskzonen för kvalificerad smutskastning. Alla måste vara anonyma. Någon gammaldags tjuvheder finns liksom inte på nätet. 
Det är kanske dags för ett nytt - seriöst - forum för alla som vill gräva fram sanningar.

Men åter till bloggen...
Jag tycker nog inte att det är just feminism den handlat om. Jag har alltid försökt vara humanist i stället för feminist, lite grand av båda liksom. Men det är ju som förgjort. Här på nätet finns de som ger sig sjutton på att jag verkligen är feminist och därmed tillåten att hata och förtala å det grövsta. Jag känner till en som älskar kvinnor, säger han, men hatar feminister. Och eftersom han hatar mig så måste jag ju vara feminist! Hur skulle han annars få ihop det?

Så vad säger man?
Det är liksom bara att feminista vidare för i hans hjärnkontor går ingenting annat än hans egna villfarelser in. Och så lyder jag ju inte heller när han tillämpar sin... Vad hette det nu? Tillsägningsmetoden var det visst.

På tal om ingenting, Hasse.
- Jag hittade dina paljettkortbyxor när vi rensade revyförrådet härom dagen.
Och dina gröna långkalsonger (se ovan) som jag färgade hemma i diskhon en gång för länge sedan.
Ja jäklar, så manligt.
Men det var ett bra revynummer. Tanterna i publiken skrattade så de kiknade...

Men åter till bloggen...
Det där kruxet att det finns fruntimmer som konstant bedriver någon sorts kvinnohatande könsförräderi begriper jag mig inte på.
Hur kan de ens se sig själva i spegeln?
Och vad gör de när de går på muggen?
Hoppas de att det ska växa ut en sn-pp på sn-ppan eller?
Varför går de inte tillbaka till tillverkaren och lämnar in en missnöjesreklammation? Eller byter kön?
För de är väl inte bara osolidariska med sina systrar för att genom billiga poäng få gehör hos och beröm av gubbsen?

Män brukar prata om penisavund.
Jag fattar ingenting.
Jag har alltid undrat vad det skulle kunna vara.
Så jag frågade Viktiga Lena härom dagen. Hon visste inte heller.
Vem i all världen skulle kunna vara avundsjuk på en... Ja, ni vet...
Jag vet ingen.
Men åter till bloggen...
Själv tycker jag kanske att den mest har handlat om jämställdhet mellan människor. Pellejönsarna vråååålar ju hysteriskt att män har det så illa, så illa, så illa... Ja, faktiskt sääääämst ställt i världen.
Själv påstår jag konsekvent, lungt och sansat att det är precis tvärtom.
Och som ni vet har jag rätt.
Ett annat favoritämne är vuxnas (oftast mäns) övergrepp mot barn. Det kommer jag alltid att kämpa mot och skriva om.

Men jag får kanske ta mig en titt på innehållet i bloggen och försöka hitta på några andra ämnen då och då. Alla vet ju ändå hur det faktiskt förhåller sig utan att jag ständigt behöver tala om det.
Alla människor har samma värde men kvinnor är (som kön betraktat) fortfarande förtryckta.
Vi närmare oss dock.
Och det skrämmer fullständigt sk-ten ur somliga män...

tisdagen den 20:e december 2011

Ditt och datt från närområdet...

På tal om Per Ström...
Han och hans kompisar brukar ju hävda att det inte existerar några löneskillnader mellan kvinnor och män fast alla vet att det är så. Man behöver bara ändra lite i tjänstebeteckningen, kalla sekreteraren för assistent eller samhällsvetaren för forskare så är det fritt fram att lönesätta individuellt trots likvärdigt jobb. Det är en gammal väl beprövad metod.
I går berättade Expressen att kvinnliga vd:ars löneökningstakt var tre gånger större än männens förra året. Allt enligt en undersökning från kreditupplysningsföretaget UC.
"Men kvinnorna är fortfarande klart överrepresenterade i de lägre inkomstintervallen", skriver UC i ett pressmeddelande

Snittinkomsten för vd-männen var 505 400 kr och för vd-kvinnorna 381 200 kronor.
Totalt steg svenska vd:ars taxerade inkomst med 1 procent mellan 2009 och 2010. Undersökningen omfattar 80 000 vd:ar i svenska aktiebolag.

Så nu vet vi det.

Jag lägger in det här mest bara för att inte glömma bort det.

***

Missa inte Mats Edmans krönika ”De våldtagna kan aldrig lita på någon” som Suspicio lagt ut. Jag skulle gärna läsa mer om det fall han nämner. 
***
Ann Helena Rudberg skriver idag (eller igår) om stadsministerns jultal på Skansen som handlade om våld och då i synnerhet våld mot kvinnor eftersom det är vanligast. Aftonbladet ger ett bra referat.
- Vi är ju offer allihop, allihopa, raljerar hon i ett försök att vara lustig.
Dessvärre skriver hon så rätt ofta. Och det är inte särskilt lustigt.
Som för att verkligen visa papparättsnissarna att hon står på deras sida.

Det är okej, Ann Helena. Man väljer själv sina kompisar. Men var snäll och blanda inte in oss andra.
Hundratals kvinnor misshandlas av sina (oftast manliga) partners varje dag. Fredrik Reinfeldt avslöljar att det kom in 27 300 (!) anmälningar bara förra året. Det är en svindlande siffra! Och den är verkligen inte okej. Sjutton kvinnor dog av sådan misshandel förra året.
De dog, Ann Helena! DOG! Som i död. De kommer aldrig tillbaka. 
Det är inte okej att någon dör av misshandel.
Det är inte okej att någon misshandlas över huvud taget.
Men det är inte heller okej att raljera och kalla alla kvinnor offer som du gör.
Att du själv är kvinna gör verkligen inte saken bättre.

Icke våldsutsatta kvinnor går inte omkring och kallar sig offer. Vi skulle kunna göra det – för det är verkligen inte okej att halva befolkningen tvingas leva under hot hela livet – men vi gör det inte. Så vem är du att raljera över detta missförhållande? Du som själv så ofta brukar berätta hur svårt du har haft det med både ditt och datt.
De personer (oftast män)  som inte kan låta bli att utöva våld ska spärras in. För gott helst så att de inte upprepar sig. Att ta till nävarna är primitivt, stenhålders och inte acceptabelt. Fredrik Reinfeldts jultal var därför lovvärt. Särskilt som han faktiskt också talade om våldsutsatta män. Hur kommer det sig att du inte kallade även män för offer, Ann Helena? Drabbade män är ju sannerligen inte sena att tycka synd om sig själva.
***
Jag ser att Maukonen hakade på Ann Helenas resonemang. Hur står det till egentligen, undrar man. Hon citerade Sydsvenskans referat av Reinfeldts tal så här:

 – Vi måste alla ta avstånd från våld, sade han.
Reinfeldt uppgav att regeringen har avsikten att skärpa straffen för kvinnofridskränkning. Han utlovade också fler resurser till kvinnojourer och ökat stöd till forskning om våld i relationer.

Maukonen tillade:
Skärpa straffen för kvinnofridskränkning? Men vad fan hjälper det de män som är offer…
Vill man läsa mer får man klicka sig fram till fortsättningen men jag avstår.
***
Vad är det som är så svårt att förstå?
De personer (oftast män) som utövar våld ska förhindras att göra detta.
Det spelar verkligen ingen roll om offret är kvinna eller man.

söndagen den 18:e december 2011

Pär Ström sågad jäms med fotknölarna...

Jippi!!!
Som kvinna kan man inte låta bli att reta sig på Pär Ströms och de övriga pappanassarnas orättvisa, töntiga och ständigt grovt felaktiga skriverier. För något halvår sedan gav han ut en trist bok med titeln "Sex feministiska myter" som är minst lika okunnig och fylld av felaktigheter den.

Fittstim tipsar nu om studien
"Vetenskapliga sanningar och feministiska myter"
som formligen smular sönder Pär Ströms hemsnickrade teorier. Författarna är tunga namn i forskarvärlden och rapporten är såväl vetenskapligt som balanserat skriven. Pär Ström bör dra på sig skjortans dumstrut och ställa sig i skamvrån så sågad jäms med fotknölarna blir han.

"Han bygger upp bilden av en motståndare som egentligen inte finns och utrustar denna med extrema åsikter."
Det är en ful ovana som han delar med hela den sjuka papparättshaveriströrelsen.
Och inte tål han kritik heller. Det har vi sett förut.
Pär Ström anges vara ingenjör och it-expert. Det antyder åtminstone för mig att han är mer matematisk än analytisk och att han alltså ser livet mer som ett mattetal i stället för ett spektrum av allt. När han inte kan lösa och bemästra ett tal blir han rädd och orolig och skyller på matteboken. I stället för att öppna jacken, se sig om och upptäcka världen. Stackars Pär. Det kan inte vara lätt.

Läs sågningen!
Äntligen några som står för sanningen. Och den kan definitivt inte ifrågasättas.

torsdagen den 15:e december 2011

Dagens pappor är toppen! Det finns hopp!

Jag har träffat en helt fantastisk pappa, 29, idag.
Att höra honom berätta om sin dotter och rollen som pappa var en lisa för själen.
Lika härligt var det att höra honom tala om jämställdhet som något alldeles självklart.
Bland honom och hans kompisar finns ingen som helst könskamp. Sånt är bara löjligt i hans ögon. Och det stämmer helt och fullt med vad jag ser hos de mina i samma ålder.
Åh, så skönt. Det finns hopp!
Dagens unga mammor och pappor är verkligen jämställda. De känner inte till något annat.

Jämställdister?! Vad är det annat än förtryckaregoism?

Just därför är det så sorgligt med bakåtsträvarna här.
Vem sjutton kunde ana deras existens? Att de ens finns är bedrövligt, något tungt och kletigt som bara drar ner.
- Allt snack om feminism (eftersom jag frågade) borde egentligen inte finnas, sa han. Vad är det för något? Och vad är motsatsen? Det är ju onödigt liksom. Det ska vara lika för alla. Jämt.
Och att pappan hans gav en miljon till Fi berodde inte nödvändigtvis på politiska sympatier. Det berodde snarare på fega politiska motståndare hade snott och förstört deras valsedlar! Ett uttryck för ett rent rättvisepatos alltså. Civilkurage!
Åh, vad jag gillar sånt!

Fotografen som var med är också en fantastisk pappa. När frun drog iväg 50 mil söderut med 2-3-åriga dottern vägrade han tappa kontakten. Han ringde dottern varje kväll och hämtade henne varannan helg i ur och skur, år ut och år in. Aldrig i livet att han lät sig övertalas till annat eller nöjas med mindre.
Behöver jag säga att de idag har världens bästa förhållande?


Kolla även in Martin Melin och hans Coola pappor: http://www.coolapappor.se/
Sunt. Inget tjafs. Inget kvinnohat. Bara gulliga pappor med gulliga ungar. Härligt!
Jag länkar.

I Aftonbladet läser jag att "Papporna förlorar slaget om julen" enligt en ny undersökning som visar att "nära hälften av singelpapporna firar utan barnen" - trots att barnen är lika mycket deras.
Hur tänker de, undrar jag.
Barn är inga ägodelar som man har rätt till.
Barn är individer som föräldrarna uteslutande har skyldigheter mot.

"Varannan singelpappa lämnar bort barnen till den andra föräldern i jämförelse med var femte singelmamma".
Hur i all världen går det ihop?
Finns det fler mammor än pappor?
Om hälften av singelpapporna firar jul utan barn så måste rimligtvis hälften av papporna fira jul med barn. Och i så fall måste ju även hälften av mammorna fira jul med respektive utan sina barn!

Frågan får sitt svar i artikeln när skribenten redovisar källan:
2000 medlemmar (oklart vilka) hos dejtingsajten Match.com.
Undersökningsmaterialet är följaktligen inte på något sätt statistiskt relevant. Det är därför direkt eländigt att Aftonbladet alls tar upp den. Många kommer att tolka rubrikerna som sanna fast de inte är det. Varför i all världen gör det till en könsfråga. Varför starta krig?
Delad vårdnad är ju - som bäst - ett självklart resultat av en separation. Man delar och har barnen vartannat år. Har man barnen på julen så har man dem inte på nyårsafton och tvärtom. Det är bara att bita i det sura äpplet, låta bli att skilja sig eller fira helgerna tillsammans ändå i storfamiljer med nya partners och deras ungar.

Varför är det särskilt synd om papporna?

"Fortfarande står mammor oftast närmare sina barn och förknippas generellt med stabilitet och familjetraditioner. Eftersom hon tar större ansvar under resten av året är det naturligt att barnen är hos henne även på julafton", säger en familjerådgivare i artikeln.

Och?
Barn är inga sällskapdjur som kan skickas hit och dit med uppgift att tindra för att lyckliggöra sina ensamma, deppiga och kanske fulla föräldrar.
Barn ska ha det bra och kunna fira jul hos pappa utan att behöva ha dåligt samvete för att mamma sitter ensam och tvärtom.
Den som sitter ensam kan till exempel ägna sig åt frivilligarbete bland sämre lottade människor i till exempel kyrkorna varannan julafton. Eller med ett soppkök bland uteliggare på stan. En god gärning är inte att förakta. Den kan till och med göra julen särskilt värdefull. Att sitta hemma och tycka synd om sig själv så att barnen får lida är faktiskt rätt egoistiskt.
Det är för övrigt inte alls säkert att de ensamma singelpapporna / mammorna saknar sina barn särskilt mycket. Mina barns far hörde av sig en (1) jul på 30 år. Och då i form av ett paket som skulle hämtas ut på posten innehållande för små kläder (han kände ju inte sina barn) som hans nya dam hade skickat. I vår generation var han inte särskilt ovanlig. Många farsor gjorde så då.
Jag har för övrigt barn i min närhet vars bio-pappa gör så idag.
Hennes plastpappa ställer i stället upp till 200 procent. Det går bra det också.
Det är därför jag närmast faller i trans när jag ser bra pappor som dagens intervjuobjekt. 
- Det tog bara en generation att ändra det där, sa han. Det gick fort. Det finns hopp!
Män som hatar kvinnor
Och nu har den berömda filmen haft premiär också. När jag först hörde titeln fann jag den väldigt konstig. Varför i all världen skulle män hata kvinnor? Kvinnor hatar ju inte män liksom. Jag har i alla fall aldrig träffat några kvinnor som hatar män. Och könskampen är tack och lov över, tänkte jag. Ja, inte bara över. Den är till och med dammig. Åh, så töntigt.  
Sedan dess är jag 732 003,7 illusioner fattigare.
Det finns män som hatar kvinnor. Och de finns här.
Som på häxprocessernas tid. Kan man inte besegra kvinnorna så får man klå dem med fulknep och flå dem liksom. Fegt? Ja, men sådana är de. Männen som hatar kvinnor.
För att inte tala om män som skändar barn. De som utan att skämmas - under eget namn till och med - skriver i bloggar att bebisar kan penetreras av vuxna män utan att de ta skada.
Allra värst är den menlösa kvinnokören som backar upp idioterna och påstår att barnen till och med gillar det.
Måtte de hamna där de hör hemma en dag.
Hos Hin Håle.
Och det är inte i den Verkliga Världen där det finns så bra pappor och mammor.
Låt oss hoppas att den Verkliga Världen aldrig någonsin släpper upp det här patrasket till ytan. Än mindre att den låter sig påverkas. I den Verkliga Världen hör sådan dumhet och ondska inte hemma. Den är tvärtom tack och lov skön, kärleksfull och väldigt vacker.

söndagen den 11:e december 2011

En adventsvecka i solen...

Jag har varit en sväng i Nerja på Costa del Sol tillsammans med mina vapendragare Viktiga Lena och jag-fick-nio-miljoner-i-skulder-av-min-exmake-ankan Annika. Fantastisk kvinna!
Att hon överhuvud taget orkar le är en prestation.
Hur hade hon råd att åka till Spanien, undrar vän av ordning. Men det hade hon förstås inte. Det fick ordna sig helt enkelt. Om någon behövde några dagars avkoppling så var det hon.

Vi har haft 25-26 grader varmt om dagarna och strålande sol från klarblå himmel. Om nätterna var det 15-17 grader och det är ju inte så fel det heller så länge man kan elda med ved och har el-element.
Mitt lilla krypin i solen.
Jag har lyckats hyra en billig liten "studio" med utsikt över Medelhavet i stället för det hus jag tidigare har haft tillgång till i många år. Den ligger några hundra meter längre från Playa Buriana men jag har ju cykel så det får gå helt enkelt. På den här terrassen hoppas jag kunna sitta och skriva periodvis framöver.
Lena och arbets-ankan Annika har följaktligen hjälpt mig att flytta in. Pust och stön. Den som prövat på mördarbackarna i Nerja förstår vad jag menar. De är ingen lek nämligen. Veckan har därför varit en blandning av slit och släp och sköna stunder i solen med god mat och gott vin. Men de bilderna får jag inte visa, säger damerna. Och då gör jag ju inte det.

Mat-ankan Annika lade genast beslag på det lilla mini-köket. Hon lagar hur god mat som helst.
Vi åt julbord med skinka, lax och köttbullar som vi hade med oss hemifrån och härom kvällen bjöd hon på gratinerad hummer med Cava som den spanska champagnen heter.
För övrigt har vi varit väldans nyttiga hela tiden.
En och annan vitlöksdoftande gambas pil pil har åkt ner på barerna längs playa Burriana följda av vitaminstinna desserter.
- Det är lite konstigt att sitta här och titta ut över havet och palmerna som vajar samtidigt som det står en jultomte bredvid en, sa Viktiga Lena en dag. Vi satt på en uteservering och bredvid henne stod just en sådan i mänsklig storlek.
Det är väldigt julskyltat i Nerja nämligen. Lite konstigt i och med att de inte har någon snö, kan man tycka som svensk.
I alla rondeller står lysande tomtar, granar, renar och snögubbar och över gatorna hänger färggranna girlanger formade till stjärnor och julrosor. Till och med kyrkan har försetts med neonljus i år. Där är verkligen vinter där nu. Spanjorerna går klädda i dunjackor och stövlar medan turisterna fortfarande struttar omkring i shorts och glassförsäljningen pågår för fullt.

Viktiga Lena och Glada-ankan Annika är rökare. Tillfälligt visserligen men ändå. Stora chocken kom när de köpte en limpa Marlboro dekorerad med tjärfyllda lungor å det grövsta. Dessutom är varje paket försedd med varnande bilder på vad rökning kan ställa till med. Eller vad sägs om ruttnande tänder, missbildade barn, odugliga spermier och förlorad potens. Om ni klickar på bilden så kanske ni kan se eländet. Verkligen avskräckande, om ni frågar mig.


Viktiga Lena och Glada-ankan Annika ska sluta röka. De har lovat det och ni förstår ju själva varför. Lena har till och med bestämt sig för att fimpa den 2 januari. Först nyårsfest, sedan en dag att ta igen sig på. Sedan finns ingen återvändo.

När vi klev på planet hem i går presenterade sig besättningen. Lena drog två miljoner djupa suckar av lättnad sedan kaptenen sagt sitt namn.
- Tänk om han hade sagt John Johansson, sa hon. Fy f-n så hemskt!

tisdagen den 6:e december 2011

Utskämd och bortgjord? Skaffa egen tunnelbanevagn!

Vi har kommit på hur det ligger till med Liza Marklunds tunnelbanevagn. Den ingår förstås i hennes desperata återtåg efter Gömda-skandalen som hon tror är över.
Om det inte vore för alla Liza Marklund iskallt offrat för att fylla sina kassakistor och nå sina framgångar skulle man nästan kunna tro henne.
Men de finns där ännu dessvärre. Hon har inte lyft ett finger till vare sig ursäkt eller kompensation. Som till exempel Elisabeth Hermon, kvinnan som är Marklunds livs levande förebild för boken Paradiset. Synd bara för Elisabeth att Marklund ljög ihop historien från början till slut. För att inte tala om Osama Awad som hon felaktigt hängt ut som massmördare och våldtäktsman i väl 15 år vid det här laget. För att bara nämna några.
Vem av alla med skamfilat rykte, vem av alla som gjort bort sig får vi se härnäst med egen tunnelbanevagn?
Kungen?
Carema Care?
Saab?
Är månne tanken att passagerarna ska ränna runt som illrar på perrongen för att komma på en vagn de inte ska behöva skämmas för? Hur ska det gå för alla som är halta och lytta? Nu kör det ihop sig! Hur ska de hinna?

torsdagen den 1:e december 2011

"Tjuvarnas jul" kan bli den bästa adventskalendern någonsin...

Jag har just sett första avsnittet av årets adventskalender "Tjuvarnas jul".

Åh, så bra.
Så ovanligt jättebra!
Jag ska se vartenda avsnitt!

Jag intervjuade "tjuven Kurre", dvs Gustaf Hammarsten om kalendern redan i april.
Vi satt på uteserveringen på andra sidan Västerbron från DN-skrapan sett, åt en lunch tillsammans med fotografen och pratade om inspelningen av julkalendern som just var avslutad. Allt medan medan glada män kom fram och tackade Gustaf för hans insats i "Våra vänners liv", fåglarna kvittrade och naturen sprang ut i skiraste grönska. Gustaf berättade, utan att avslöja för mycket, om "Tjuvarnas jul":

– Det är en klassisk julsaga av Stefan Roos och Per Simonsson. Det mesta utspelar sig i Gamla stan men vi har spelat in rätt mycket på Skansen också. Vi var där främst om nätterna i sex veckor förra vintern när det var som kallast. Tjuvar är ju som bekant vakna om nätterna.
"Tjuvarnas jul" handlar om en flicka som kommer till Kurre Karlsson med ett brev. Av det framgår att han är hennes pappa.
– Det blir väldigt komplicerat för Kurre som är tjuv att få ett barn på halsen. Han måste ju ta hand om henne på något sätt. Hon ser honom med ett barns oskyldiga ögon vilket får honom att omvärdera sitt liv som i en riktigt genuin julsaga.
Men inte nog med att Gustaf spelar huvudrollen. Edit och Ella medverkar också som barnhemsbarn. 
– Jag tycker mig se anlagen, erkänner Gustaf. Men jag vill verkligen inte påverka dem i deras yrkesval. Jag är glad åt att de verkade ha roligt.

Läs hela artikeln i Allas Veckotidning nr 49
Anne Kulle
Julen kändes väldigt långt borta just då men kalendern verkade onekligen lovande. Och nu kan jag bara konstatera att den verkar överträffa det mesta. Så himla kul! Jag ska se vartenda avsnitt.

Lilla Tea Stjärne, som spelar flickan Charlie, är otroligt charmig och enligt Gustaf dessutom väldigt begåvad. Vi lär alla få njuta av det allt eftersom.
Kul att se Siv Carlsson, mest känd från Vallarnas friluftsteater i Falkenberg som värsta tjuvmatronan Madame Bofvén.

Kul också att Anne Kulle i kommande avsnitt spelar direktörskan. Läs mer om  hennes och hennes livsverk Kullehusteatern här.

Och Birgitta Sundberg från Fria Teatern spelar "barnvaktstanten", ser jag. Himla roligt!
Här kan du läsa mer om Tjuvarnas jul.