fredag 25 november 2011

Världsreportern Staffan Heimersson. Vilken förebild!



Rapporterar från Afghanistan – för 20:e gången
Aftonbladets världsreporter Staffan Heimerson på plats

Han gör sin 20:e reportageresa till Afghanistan – sedan 1979.
Aftonbladets världsreporter, Staffan Heimerson, 75, befinner sig just nu i de svenska soldaternas camp i Afghanistan.
– Det är mycket säkerhetstänktande. Det är inget skämt, säger han.
Senast Staffan Heimerson, 75, besökte landet var 2003. Innan dess var han bosatt i Pakistan som Aftonbladets krigskorrespondent för att bevaka konflikterna i Pakistan och Afghanistan 2001–002.
Men hans reportageresor till Afghanistan började långt innan dess. Långt innan alla krig.
– Jag var här för första gången 1979. Då befann sig landet i fred. Två månader senare kom ryssarna. Sen dess har det bara varit störningar, säger han.

Skildra ISAF-styrkan
I tisdags landade han igen på ökenmarken. Denna gång utanför Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan.
– Jag får göra mitt 20:e besök i Afghanistan och är väldigt glad över det. Afghanistan är mer exotiskt än något annat land på jorden, vill jag påstå, säger Staffan Heimerson.
Han är på plats i de svenska soldaternas bas, Camp Northen Light, och ska skildra den svenska ISAF-styrkans arbete för Aftonbladets läsare under drygt en vecka.

"Var ett jävligt sätt"
Första dagen fick han vara med på en avancerad helikopterövning och träffade svenska försvarsministern, Sten Tolgfors, som också dök upp på flygbasen.
Heimerson och Tolgfors skulle ha fått åkt en Black Hawk, men försvarsministern avböjde.
– Det var ett jävligt sätt. Amerikanerna blev besvikna. Han sa att han skulle hem till Stockholm, säger Heimerson.
I stället fick han intervjua Tolgfors på marken.

Hoppas på tebjudning
I onsdags förberedde sig Staffan Heimersson inför torsdagens uppdrag då han ska få följa de svenska soldaterna ut på patrull.
– Det är mycket säkerhetstänkande. Det är inget skämt. Jag får inte lämna min säng utan att ha på mig min 20 kilo tunga skyddsväst, hjälm och sådant där.
Han måste även genomgå en utbildning innan han får följa med ut på den afghanska landsbygden.
– Byarna kan vara säkra eller osäkra, men det är en relativt lugn tid som vi är här. Å ena sidan är det säkrare och å andra sidan händelsefattigare. I bästa fall blir vi inbjudna i skjulen och bjudna på te.
Josefin Karlsson
Aftonbladet
Jag är full av beundran!

torsdag 24 november 2011

Ge bort en get i jul...

Jag har just köpt fem getter!
Himla kul.
De skulle säkert göra sig i min lilla trädgårdstäppa men det är inte här de ska gå.
Action Aid placerar dem hos fattiga människor i tredje världen som på så vis får mjölk till barnen och större möjlighet att ta sig ur fattigdomen.

En get kostar 200 spänn.
Visst är det en bra present i stället för allt onödigt vi köper till varandra i juletid och som mottagaren ändå inte har användning av. Så jag köpte fem. Och känner mig väldigt nöjd med det. Det är det som är så fint med hjälparbete. Man känner sig så nöjd. Och gör en god gärning på kuppen!
Av Action Aid kan man köpa en åsna för 250 spänn också, kycklingar för 175 och en bikupa för 350 kronor. För att inte tala om en spis av lera, tegel och sten för 125 kronor. Eller fotbollar, myggnät, skolböcker och bevattningssystem. För 325 kronor bekostar man ett helt skolår för en flicka.
Man kan bli fadder också förstås till både flickor och pojkar. Och man kan göra allt möjligt annat gott. Kolla själva: www.actonaid.se
Action Aid fokuserar på fattiga kvinnor och flickor. Det är verkligen något för Pellejönsarna att beklaga sig över. Jag kan ana varför men vet inte säkert vad orsaken är. Den som är intresserad kan själv läsa organisationens programförklaring som åtminstone i mina ögon har en hel del substans.

***

ActionAids historia - från fadderbarn till kvinnors rättigheter

I 35 år har ActionAid hjälpt vanliga människor att uppnå ovanliga saker. Genom vårt arbete har tillvaron och framtidsutsikterna för miljontals barn, deras familjer och byar förändrats. ActionAids arbete når idag 13 miljoner människor i 40 länder. Tillsammans med fattiga och utsatta världen runt fortsätter vi att förändra och förbättra.
ActionAid startade under det tidiga 70-talet och fokuserade till att börja med framför allt på att ge fattiga barn en möjlighet att gå i skolan. Redan från starten finansierades detta arbete med att faddrar i den rika världen gav sitt regelbundna stöd till olika utbildningsprojekt i fadderbarnens byar. De första tio åren arbetade vi främst med projekt i Indien, Rwanda, Kenya, Burundi och Gambia.
I dag arbetar ActionAid i nära relation med dem som behöver hjälp. De ska själva kunna påverka sina vägar ut ur fattigdomen. ActionAid hjälper de fattiga ländernas lokala och nationella styren att identifiera problemen och hitta lösningar på dem.

I alla projekt och kampanjer fokuserar ActionAid framför allt på fattiga flickor och kvinnor. Inte bara för att de är världens mest utsatta utan också för att det är det mest effektiva sättet att arbeta på. Forskning och vår långa erfarenhet av arbete på gräsrotsnivå har visat att vi genom att stärka fattiga kvinnor och flickor snabbare hjälper hela byar och samhällen att ta sig ur fattigdomen.

För att vara närmare människorna vi arbetar med och för, flyttade ActionAid sitt huvudkontor till Sydafrika 2003. Detta gör ActionAid mer effektiva och trovärdiga. Våren 2006 öppnade ActionAid kontor i Sverige för att samla in pengar till projekten och driva opinionskampanjer.

ActionAid tar avstånd ifrån den traditionella strukturen på välgörenhetsorganisationer, där mottagarländer förväntas vara passiva medan givarna tar alla beslut. Runt samma bord tas gemensamt beslut om allas framtid.

Köp en get du med!

söndag 20 november 2011

Snart är det jul...


Med denna bild försöker Rusta få oss att verkligen lysa upp den kommande vintern. Som om det fanns någon slags mängdrabatt på el att förvänta sig.  Se artikel nedan.
Och när jag ändå håller på och jular så kan jag ju passa på att önska mig en julklapp också.

Kära goa tomten!
Min önskning till julen 2011 är ett fett bankkonto och en tunn kropp!
Var snäll och blanda inte ihop dem som du gjorde i fjol...


Och här kan ni läsa om:

USA:s värsta julbelysning

En familj i Florida har med hjälp av 150 000 lampor skapat USA:s mest omtalade julbelysning.
Här hittar du lamporna du behöver för att själv kunna sprida ljus i vintermörkret.
Första gången som familjen Hyatt i Fort Lauderdale, Florida, klädde sitt hem i julbelysning var 1990. Sedan dess har traditionen fortsatt och för varje år har Hyatts skapelse växt i omfång.
Familjen säger att de tappade räkningen på antal lampor efter 150 000 och bara den stora julgranen består av 12 700 lampor.
Huset på 14th Street har uppmärksammats på nationell teve och de vanligaste frågorna som paret Hyatt får svara på är: hur stor är elräkningen? Och vad säger grannarna?
Hyatts avslöjar inte exakt vad räkningen landar på, men de meddelar på sin hemsida att elräkningen är motsvarande 7000 kronor högre i december jämfört med de övriga månaderna.
Och grannarna?
– Det beror på vem du frågar. Men de flesta uppskattar det nästan lika mycket som vi gör, säger Hyatts

måndag 14 november 2011

Duck and Cover!

Ver... påminner oss om hur myndigheterna varnade allmänheten för atombomben...



Mer av samma sort i kärnkraftsbloggen: http://karnkraftsbloggen.blogspot.com/

Än är det skördetid...

Åh, vilken lång och härlig höst.
Här har vi kokat äppelmos i helgen så att både grannar och barnbarn fått fylla skåpen.
Jag har dessutom varit i skogen och plockat svamp fast det är mitt i november.
Fantastiskt.
Men det blir mörkt fort och det är kallt så man är inte ute så länge just nu.
Nu har jag kokat saft av tio liter druvor också. Det ska bli spännande att se hur det blir. Det här hör egentligen hemma i trädgårdsbloggen. Jag ville bara lätta upp stämningen lite.

Någon som kan förklara detta?

Helena Palena slår larm om Chemitrails HAARP - Massmind-Control/Tanke-kontroll som man kan läsa om här.
Vi skulle alltså sedan sommaren 2008 dagligen vara utsatta för någon slags giftsprayning i militär regi (läs: regeringen).
Syftet skulle, såvitt jag förstår, vara utrotning av en viss sorts människor.
Kanske antifeminister och rasister. Vad vet jag?
Hur det ska gå till är en gåta då eventuell sprayning lär drabba alla.

Jag vill inte vara den som avvisar en misstanke men för mig låter det rätt galet. Ungefär som de människor som rullar in sig i aluminiumfolie och tätar varje springa till bostaden övertygade om att de är utsatta för bestrålning av fiender som ska mörda dem. Ligger det något i detta eller är det någon som hittat på alltihop och ägnar sig åt att skrämma folk? Om det är sant, varför har vi inte hört om det på nyheterna, undrar jag.
Finns det någon här som kan utveckla och förklara detta?

söndag 13 november 2011

Grattis far, farfar och farfars far...

Idag tänker jag på er som dessvärre inte längre finns hos oss.



(Copyright på bilden: Monica Antonsson. Kopiering medgives ej!)
(Överträdelse beivras med 3 mkr per publicering.)

lördag 12 november 2011

Radioaktivitet i luften i Sverige

Radioaktivitet i luften i Sverige

Förhöjda nivåer av radioaktiv jod har upptäckts i luften i Sverige och i flera andra europeiska länder.
Varifrån partiklarna kommer är ett mysterium.
- Det är mest sannolikt att någon kärnteknisk anläggning har haft ett utsläpp, säger Martin Goliath, institutionschef för kärnvapenfrågor på FOI.
Läs hela artikeln här.
 
Radioaktivt Jod-131 har en halveringstid på 8 dagar. Det innebär att strålningen är borta på ungefär ett halvår såvida det inte rör sig om ett kontinuerligt utsläpp. Varje nytt utsläpp av radioaktivt Jod-131 finns kvar i luften lika länge.
Risken med radioaktivt jod är att det ansamlas i sköldkörteln och orsakar cancer där. Därför ska personer som vistas i riskområden ta jodtabletter förebyggande. De fyller sköldkörteln med nyttigt jod så att radioaktivt jod inte kan komma in. Att avvakta och vänta är följaktligen ingen klok idé. 
Men det kan myndigheterna förstås inte säga. Man berättar inte ens i vilka områden man mätt upp Jod-131. Jodtabletter finns inte ens så det räcker till befolkningen om hela landet skulle vara drabbat. I dagsläget känner man inte ens till källan till utsläppet. Som vanligt är det befolkningen som får ställa upp och ta risken.