tisdagen den 29:e november 2011

Liten recension av Scum-manifestet...

Verutschkow sa...

Och nu har jag sett pjäsen. Och den är både rolig och spektakulär. Den som på fullt allvar tror att någon går ut och mördar män(niskor) efter att ha tagit till sig det här stycket vistas nog inte riktigt i verkligheten.

Huvudrollsinnehaverskan Andrea Edwards är också lysande. Och såvitt jag förstår framför hon hela manuset utantill utan att komma av sig. Däremot underlättade det för mig att ha skummat SCUM innan vilket gjorde att vissa uttryck kändes bekanta.

Gå alltså och se pjäsen!
Den som är missnöjd kan alltid få pengarna tillbaka av mig!
29 november 2011 09:32

Radera
Tack Verutschkow!
Man kan konstatera att Medborgare X:s olaga mordhot och de andra gastande papparättshaveristernas gnäll är det bästa som har hänt Turteatern.
Några spridda scum-länkar:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nar-en-kvinna-tar-befalet

Författaren Sara Stridsberg har översatt manifestet till svenska och har skrivit en roman som kretsar kring Solanas liv. Stridsberg menar att man måste vara "både blind och döv och dum i huvudet för att inte se att det är ett antivåldsmanifest".

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=4817180

http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/23/bra-f-r-gymnasiekillar-att-l-sa-scum-manifestet

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13999082.ab

Den demonstration som högerns nya gräsrotsrörelse, ”Moderatmännen”, arrangerade mot SCUM ställdes in med kort varsel, i går förmiddag. Man sa sig ha uppnått sina mål, det vill säga dialog med teatern. Troligen infann sig en viss trötthet då deras facebookevent blev så gott som ockuperat av motdebattörer, många gånger helt fantastiskt bitska sådana.

Moderatmännen har tidigare gjort sig kända för förlöjligande av kvinnor och en lätt haveristisk kamp mot ”medie- och statsfeminism”. Verklighetsförankring är inte det första ord som dyker upp i huvudet.
Protesterna inleddes utan att någon ens orkat se pjäsen. Just nu är det lätt att misstänka att alltsammans var en välregisserad satir, ägnad att synliggöra ett djupnande kulturmörker.
Ulrika Stahre

måndagen den 28:e november 2011

Om hur det faktiskt är...

Jag lyfter upp en kommentar från mitt inlägg om att ge bort en get i jul
Hmm sa...
Percy ger en förklaring hos Skavlan till varför det är kvinnor som får hjälp hellre än män. Han är med från första början i programmet. Se gärna hela. En kvinnlig muslim gör också en del bra uttalanden.
http://svtplay.se/v/2567175/skavlan/del_5_av_13

Missa inte det klippet. Skavlan intervjuar företagsledaren Percy Barnevik som numera mycket framgångsrikt sysslar med bistånd till tredje världen genom organisationen Hand i hand. De satsar stenhårt på hjälp till självhjälp genom att via mikrolån hjälpa kvinnor att starta eget.  
Action Aid, av vilka man köper getter, inriktar sig också i första hand på kvinnor och flickor men även pojkar. Jag hade i min text förutspått en ilsken reaktion på det från Pellejönsarna. Jag vet inte om de har sett och reagerat för jag kollar sällan men de brukar aldrig missa något som kan missförstås. Allt elände på jorden är kvinnors fel, tycker de.
Tack vare Hmm får vi nu alltså av Percy Barnevik svaret på frågan varför biståndsorganisationer nästan uteslutande (och i hans fall uteslutande) arbetar med kvinnor.  
- De dricker inte, spelar inte och överger inte familjen!
Dessutom säger han:
- Åttio procent av jobbet i byarna har gjorts av kvinnorna i tusen år. Det är hemskt egentligen. Av befolkningen är 45 procent kvinnor och 55 procent män - för att de tar livet av de där stackars flickorna. Ändå gör de 80 procent av jobbet. När det gäller de här små lånen och det här jobbet - att bygga upp underifrån - så har det visat sig att männen är värdelösa.
Vad han här också säger underförstått kan vi just nu lämna därhän.
- Kvinnorna lagar taket och fixar maten. De sköter allt. Jag tycker det är fruktansvärd misshushållning men det är liksom inbyggt.
Biståndsorganisationen kännetecknas av att de rör sig snabbt och startar i dag 1000 nya företag om dagen, ett arbete som nu har resulterat i 700 000 företag.
Se intervjun och hör historien här.  
Detta är kvinnors historia i ett nötskal.
Så här har det varit överallt i alla tider och så här är det fortfarande. Män är oerhört priviligerade. Undra på att de sprattlar och gnäller när gottepåsen tas ifrån dem men det är hög tid för förändring.
Du kan för övrigt även lyssna till Percy Barneviks Sommar-program från 2010.
Troligen säger han en hel del om biståndsarbetet även här,
Tack Hmm!

lördagen den 26:e november 2011

Somligt går inte att förlåta...

Suspicio tipsar om Tendens och programmet Inferno av Bengt Bok.
Under 15 år utsätts flickan för grova sexuella övergrepp av sin morfar. Alla vet vad som sker - Familjen vet, vården vet och myndigheterna vet. Ingen gör något. Till slut rymmer flickan hemifrån. Hon försöker glömma. Flickan blir vuxen och får egna barn. Barnen växer upp och flyttar hemifrån, och kvinnans barndom tränger sig på allt starkare. Hon kan inte längre värja sig mot minnena.
Jag gör detsamma.
Missa för allt i världen inte detta. Lyssna på Tendens.
 Ni hittar programmet i högerspalten en bit ner.
Missa det inte.
Försök sedan övertyga mig om att det finns någon vits med pedofiler, om ni kan.

fredagen den 25:e november 2011

Världsreportern Staffan Heimersson. Vilken förebild!



Rapporterar från Afghanistan – för 20:e gången
Aftonbladets världsreporter Staffan Heimerson på plats

Han gör sin 20:e reportageresa till Afghanistan – sedan 1979.
Aftonbladets världsreporter, Staffan Heimerson, 75, befinner sig just nu i de svenska soldaternas camp i Afghanistan.
– Det är mycket säkerhetstänktande. Det är inget skämt, säger han.
Senast Staffan Heimerson, 75, besökte landet var 2003. Innan dess var han bosatt i Pakistan som Aftonbladets krigskorrespondent för att bevaka konflikterna i Pakistan och Afghanistan 2001–002.
Men hans reportageresor till Afghanistan började långt innan dess. Långt innan alla krig.
– Jag var här för första gången 1979. Då befann sig landet i fred. Två månader senare kom ryssarna. Sen dess har det bara varit störningar, säger han.

Skildra ISAF-styrkan
I tisdags landade han igen på ökenmarken. Denna gång utanför Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan.
– Jag får göra mitt 20:e besök i Afghanistan och är väldigt glad över det. Afghanistan är mer exotiskt än något annat land på jorden, vill jag påstå, säger Staffan Heimerson.
Han är på plats i de svenska soldaternas bas, Camp Northen Light, och ska skildra den svenska ISAF-styrkans arbete för Aftonbladets läsare under drygt en vecka.

"Var ett jävligt sätt"
Första dagen fick han vara med på en avancerad helikopterövning och träffade svenska försvarsministern, Sten Tolgfors, som också dök upp på flygbasen.
Heimerson och Tolgfors skulle ha fått åkt en Black Hawk, men försvarsministern avböjde.
– Det var ett jävligt sätt. Amerikanerna blev besvikna. Han sa att han skulle hem till Stockholm, säger Heimerson.
I stället fick han intervjua Tolgfors på marken.

Hoppas på tebjudning
I onsdags förberedde sig Staffan Heimersson inför torsdagens uppdrag då han ska få följa de svenska soldaterna ut på patrull.
– Det är mycket säkerhetstänkande. Det är inget skämt. Jag får inte lämna min säng utan att ha på mig min 20 kilo tunga skyddsväst, hjälm och sådant där.
Han måste även genomgå en utbildning innan han får följa med ut på den afghanska landsbygden.
– Byarna kan vara säkra eller osäkra, men det är en relativt lugn tid som vi är här. Å ena sidan är det säkrare och å andra sidan händelsefattigare. I bästa fall blir vi inbjudna i skjulen och bjudna på te.
Josefin Karlsson
Aftonbladet
Jag är full av beundran!

torsdagen den 24:e november 2011

Ge bort en get i jul...

Jag har just köpt fem getter!
Himla kul.
De skulle säkert göra sig i min lilla trädgårdstäppa men det är inte här de ska gå.
Action Aid placerar dem hos fattiga människor i tredje världen som på så vis får mjölk till barnen och större möjlighet att ta sig ur fattigdomen.

En get kostar 200 spänn.
Visst är det en bra present i stället för allt onödigt vi köper till varandra i juletid och som mottagaren ändå inte har användning av. Så jag köpte fem. Och känner mig väldigt nöjd med det. Det är det som är så fint med hjälparbete. Man känner sig så nöjd. Och gör en god gärning på kuppen!
Av Action Aid kan man köpa en åsna för 250 spänn också, kycklingar för 175 och en bikupa för 350 kronor. För att inte tala om en spis av lera, tegel och sten för 125 kronor. Eller fotbollar, myggnät, skolböcker och bevattningssystem. För 325 kronor bekostar man ett helt skolår för en flicka.
Man kan bli fadder också förstås till både flickor och pojkar. Och man kan göra allt möjligt annat gott. Kolla själva: www.actonaid.se
Action Aid fokuserar på fattiga kvinnor och flickor. Det är verkligen något för Pellejönsarna att beklaga sig över. Jag kan ana varför men vet inte säkert vad orsaken är. Den som är intresserad kan själv läsa organisationens programförklaring som åtminstone i mina ögon har en hel del substans.

***

ActionAids historia - från fadderbarn till kvinnors rättigheter

I 35 år har ActionAid hjälpt vanliga människor att uppnå ovanliga saker. Genom vårt arbete har tillvaron och framtidsutsikterna för miljontals barn, deras familjer och byar förändrats. ActionAids arbete når idag 13 miljoner människor i 40 länder. Tillsammans med fattiga och utsatta världen runt fortsätter vi att förändra och förbättra.
ActionAid startade under det tidiga 70-talet och fokuserade till att börja med framför allt på att ge fattiga barn en möjlighet att gå i skolan. Redan från starten finansierades detta arbete med att faddrar i den rika världen gav sitt regelbundna stöd till olika utbildningsprojekt i fadderbarnens byar. De första tio åren arbetade vi främst med projekt i Indien, Rwanda, Kenya, Burundi och Gambia.
I dag arbetar ActionAid i nära relation med dem som behöver hjälp. De ska själva kunna påverka sina vägar ut ur fattigdomen. ActionAid hjälper de fattiga ländernas lokala och nationella styren att identifiera problemen och hitta lösningar på dem.

I alla projekt och kampanjer fokuserar ActionAid framför allt på fattiga flickor och kvinnor. Inte bara för att de är världens mest utsatta utan också för att det är det mest effektiva sättet att arbeta på. Forskning och vår långa erfarenhet av arbete på gräsrotsnivå har visat att vi genom att stärka fattiga kvinnor och flickor snabbare hjälper hela byar och samhällen att ta sig ur fattigdomen.

För att vara närmare människorna vi arbetar med och för, flyttade ActionAid sitt huvudkontor till Sydafrika 2003. Detta gör ActionAid mer effektiva och trovärdiga. Våren 2006 öppnade ActionAid kontor i Sverige för att samla in pengar till projekten och driva opinionskampanjer.

ActionAid tar avstånd ifrån den traditionella strukturen på välgörenhetsorganisationer, där mottagarländer förväntas vara passiva medan givarna tar alla beslut. Runt samma bord tas gemensamt beslut om allas framtid.

Köp en get du med!

onsdagen den 23:e november 2011

Inte mer än rätt...

Nu väntar alla bara på att Medborgare X skall rehabilitera sig genom att på sin blogg skriva
"En kastrerad pedofil är en god pedofil."

(kanske han också har några adresser att tillfoga...??)
-- Charlotte Corday
Jag lyfter upp ovanstående kommentar för att den fick mig att skratta så gott. Tack Charlotte!
Den som söker på Medborgare X får fortfarande upp att hans slagord att "en mördad feminist är en bra feminist" trots att bloggen är tvångsstängd. Ovanstående kommentar passar därför utmärkt in på X:et som är så omåttligt feg att han inte ens törs stå för sina ord. Ynkligt. Kommentaren är vid jämförelse till och med snäll.
Skäms X:et!

Tillägg:
Jag har just ögnat igenom X:ets långa försvarsdrapa på gamla bloggen där han berättar att en reporter från "stenkastarvänsterns husorgan ETC" gjort en förfrågan om intervju. Han skäms inte ens att erkänna att han är så feg att han inte ens törs tala med dem i telefon. Vilken nolla! Han hänvisade dem till mail och är förvånad över att de inte återkom. Jag kan svara på den frågan. En bitterpitt som inte ens törs tala i telefon är tämligen ointressant. Låt oss hoppas att polisen tycker annorlunda.

tisdagen den 22:e november 2011

Pedofilerna. Varför finns de ens?

Bengt Sändh var på plats i Stockholms stadshus i går för att närvara vid upprättelseceremonin. Han är ett av tusentals barnhemsbarn som blev utsatta för övergrepp under uppväxten. Bengt Sändh flyttade till Frälsningsarméns internatskola på Sundsgården utanför Stockholm 1948.

Sändh: Jag blev utnyttjad

Sångaren om uppväxten på barnhemmet: Han ville att vi skulle ta på honom

Sångaren Bengt Sändh, 73, är ett av de tusentals barnhemsbarn som i går fick en offentlig ursäkt av staten.
De värsta sexuella övergreppen utfördes av en anställd på ett hem drivet av Frälsningsarmén.
– Han var en pedofil och sadist, säger Bengt Sändh.
Uppväxten för den kontroversielle trubaduren Bengt Sändh, 73, präglades av övergrepp på två stora barnhem.
På Vittkärr i Göteborg blev barnen, och även han själv, misshandlade, inlåsta och bundna i selar.
– Brorsan var sängvätare och som straff fick han gå i klänning. Vid ett tillfälle slog de en nyckelknippa i huvudet på honom, så att han ramlade ned på våningen under och låg kvar i en blodpöl, säger Bengt Sändh.

”Han var pedofil”

1948 blev Bengt Sändh placerad på ett nytt barnhem, Sundsgården, utanför Stockholm. Det var Frälsningsarméns internatskola för pojkar mellan 10–15 år.
Bengt Sändh minns en av de anställda extra väl.
– Han var en pedofil och sadist. Han sextrakasserade en jävla massa barn.
Bengt Sändh säger att han utsattes för övergrepp av mannen från 10 års ålder.
– Det fanns ett rum han tog in oss på och ”hade roligt med”. Han ville att vi skulle ta på honom och han skulle ta på oss. Och han skulle alltid vara med när vi bastade. Allt i största hemlighet.

”Han slog mig”

Enligt Bengt Sändh pryglade mannen pojkarna.
– Han slog sönder skidstavar, pekpinnar, allt. Han slog mig också, men inte det sista året. Då var jag störst och starkast på hemmet. Han flög på mig på baksidan av huset, och jag vände mig om och sparkade honom
i arslet så att han lättade från marken. Sedan lämnade han mig i fred, sa Bengt Sändh utanför Upprättelseceremonin i Blå Hallen i Stockholms stadshus i går.

Allvarliga anklagelser

Aftonbladet har pratat med flera andra män som säger att de under pojkåren utsattes för systematiska sexuella övergrepp på Sundsgården.
– Det här är helt ny information för mig, säger Bert Åberg, informationschef på Frälsningsarmén.
– Det är naturligtvis ytterst allvarliga anklagelser som framkommer och vi
vill undersöka vad som har inträffat genom att på något sätt tillsätta en utredning.
Även Vanvårdsutredningen har slagit fast att övergrepp förekom på Sundsgården.

Aftonbladet:
Men låt oss ta det från början.
I november 2005 visade SVT Thomas Kangers dokumentärfilm ”Stulen barndom”. Sex män berättade om systematiska kränkningar under uppväxten på barnhemmet Skärsbo i Alingsås.
I programmet intervjuades även Kent Sänd, bror till trubaduren Bengt Sändh. Bröderna placerades på 1940-talet på Vidkärrs barnhem i Göteborg, Sveriges största barnhem.
– Första dygnet låg man fastspänd i bälte i en säng. Andra dagen tog de bort bältet, men man fick vara kvar i samma rum i upp till 14 dagar, berättade han i programmet.
På Vidkärrs tvingades sjuårige Kent bära klänning som straff för att han var sängvätare.
Att visa reportaget var som att dra proppen ur badkaret.
”Under veckorna som följde vällde hundratals brev in till mig på departementet, från i dag vuxna och äldre människor som vittnade om vad de varit med om i barndomen”, skriver dåvarande socialminister Morgan Johansson (S) i sin blogg.
...
– Jag tycker det var på tiden att den här frågan äntligen uppmärksammats, och att det ska bli skönt att äntligen få lägga en del av handlingen bakom oss, säger Anne Skånér, ordförande för föreningen Samhällets styvbarn.
För än är det långt från över. Först ska lagen om kompensation klubbas igenom i Riksdagen och träda i kraft, vilket kan ske tidigast vid halvårsskiftet nästa år.
Det innebär att själva ansökningsförfarandet kan komma att inledas under hösten 2012. Och först under 2013 kan utbetalningarna komma i gång på allvar.
Men det är inget som Kent Sänd, grundare av föreningen Samhällets styvbarn och en av de intervjuade i Kangers dokumentär, får uppleva. Han tog sitt liv kort efter tv-intervjun i programmet som blev startskottet till upprättelsen.

Jag har varit hemma hos Bengt Sändh i hans hus högt ovanför Fuengirola på spanska Solkusten med en väl tilltagen pool utanför dörren och en bländande vid utsikt över Medelhavet. Han är en mycket trevlig person som och alldeles väldigt skicklig fotograf numera. Man skrattar gott i hans sällskap och har man tur kan man få höra en liten visa till eget ackompanjemang. Men då ska man, som sagt, ha tur. Kommer man rätt dag kan man till och med bli bjuden på favoriträtten får-i-kål som han åtminstone förr försökte introducera på krogarna i närområdet. Han gjorde sig en slant på snusfabriken han drev, det är därför han kan bo där. Skönt det, tycker jag.
Kontroversiell, skriver media. Det tror f-n det. Med den bakgrunden. Och värst var det väl för brodern som det ju inte gick så bra för heller, vill jag minnas. Det är tragiskt att Bengt skulle behöva bli 73 år gammal innan han fick 250 000 spänn och en ursäkt för att ett pedofiläckel förgrep sig på honom som barn. En pedofil och sadist, säger han. Kan en pedofil för övrigt vara något annat än en sadist? Knappast.

Varför ända in i helskotta finns de för överhuvudtaget?
Någon slags missbildning måste det ju vara men varför? De för ju absolut ingenting gott med sig.
Ersättningen borde ha varit minst fyra gånger så stor. Och vad är det för tjafs av regeringen? Betala ut pengarna. Nu!

När jag sitter vid en annan dator ska jag se om jag har text och bilder att dela med mig av. 

Verutschkow om SCUM-manifestet

Jag lyfter upp följande kommentar från diskussionen nedan.

BloggerVerutschkow sa...

Och efter att ha bläddrat igenom eller kanske snarare SKUMmat SCUMmanifestet en smula är min bestämda känsla att kritikerna av TURteatern inte har någon humor att tala om och tar sig själva på alldeles för stort allvar. Jag tror att en närmare läsning kommer att ge om inte högljudda skratt så kanske igenkännande småleenden. Och en eller annan formulering kanske kommer att fastna i minnet.

Några små iakttagelser ur Sara Stridsbergs översättning och förord.

1.VALERIE SOLANAS skrev en del annat, bl a en pjäs som hette "Up your ass". Roligt ?

2.Valerie dör ensam på ett socialfallshotell i San Fransisco. Hennes kropp är täckt av maskar. Inte fullt så roligt kanske. Men för den som lever ensam utan tillsyn riskerar slutet att bli makabert.

3.Slaget står inte mellan män och kvinnor utan mellan kvinnor och kvinnor. Mot SCUMarna står Daddy's Girls som bara är säkra med en man att luta sig mot.

Jag ser fram emot föreställningen på ett datum jag inte vill uppge här och nu !

Det här låter ju spännande! Jag ser fram mot recenssionen. Och tänk så tokigt det kan bli. Turteatern fick hur mycket PR som helst. Allt tack vare Medborgare X. Ver köpte till exempel biljett och jag som tidigare aldrig hade hört talas om det förr skriver nu mitt andra inlägg om SCUM. Nu vet jag i alla fall att manifestet existerar och antagligen är rätt kul också trots att det lät rätt otäckt i början.
Fortsättning följer...

söndagen den 20:e november 2011

Kvinnor tar och har alltid tagit sin del av den gemensamma renhållningen

Jag läser hos Noboytoy att Per Ström och "grabbarna" bedriver någon slags kampanj om att kvinnor ska bli sophämtare för att det, som det verkar, är så synd om män som "måste" vara sopgubbar.Och det är klart, förr var sopgubbejobbet såväl kallt som hårt och farligt med tanke på allt glas som kunde ligga i säckarna de slängde upp på sina ryggar.
Inte så ansträngande numera. Bara att trycka på knappen.
I dag är det bättre. Sopgubbarna har närmast fina jobbet. De är alltid två som arbetar i lag. En kör och en drar fram tunnan som sedan tas hand av en manick som både lyfter och tömmer. Det luktar i och för sig lite illa och det är inte världens renaste jobb men det är lagon lugnt och bra betalt. När traden är slut för dagen strax efter lunch så är arbetsdagen över. De som jobbar i sopsvängen gör inte det för att de råkar vara män. De gör det för att de vill och för att det faktiskt finns fördelar med jobbet. Jag känner personligen två. De ser ut som vanligt folk. De utmärker sig inte på något sätt och är varken skitiga eller mer utslitna än andra.
Men det är klart att Pär Ström måste tycka att män är diskriminerade för att inte kvinnor av någon anledning väljer det jobbet.
Ett stort antal kvinnor jobbar i stället som pottkuskar inom vården. Det är inte så snofsigt det heller. Det luktar illa och är smutsigt. Det medför dessutom intim kontakt med folk man kanske inte vill umgås med. 
En god vän som jobbar inom äldrevården - och berättar att det där om att det ryms två liter kiss i varje blöja har hon gått på särskild kurs för - berättar hur hon tvättar gubbar och gummor i stjärten varenda dag. Det måste liksom göras.
Värst av allt är de pilska och ofta både elaka och odrägliga gubbarna som de mitt under tvättandet dessutom måste freda sig mot.
Sånt slipper i alla fall sopgubbarna.
Kvinnor rodde såväl folk som latrintunnor till skärgården.
Historiskt sett så har kvinnorna redan haft ansvar för en stor del av sophanteringen. I Stockholms stad inte minst för latrintömningarna. Kvinnor hade nämligen yrkesförbud i yrken som kunde skötas av män. Om någon blev änka med nio barn eller gubben var ute och söp så fick hon inte arbeta som handlare, bagare eller snickare ens om hon kunde. Hon var tvungen att hitta på något som ingen man ville eller kunde göra. Som att exempelvis ro ut till öarna i skärgården (Läs: Fjäderholmarna) och tömma stadens latrintunnor. Det ville nämligen inte männen sköta om. I stockholm fanns en slags sjötaxi med rötter ända ner i 1400-talet som bedrevs av kvinnor. Förutom att de rodde folk hit och dit i skärgården så skötte de alltså latrintömningarna - eller om det var en lägre stående sorts roddarmadamer som tog hand om just det. Kvinnor var det i alla fall.
Så kallade skitbärarkärringar i Stockholm.
Folk som drev omkring utan fast adress och arbete kallades kringstrykare och kringstykerskor förr. Det var förbjudet. Den kringstrykerska som blev haffad spärrades in på spinnhus - mycket för att förhindra prostitution - och kringstrykande män på så kallade rasphus. De prostituerade hamnade på Magdalenahemmen som i praktiken var en slags kvinnofängelse. Det var svårt att komma därifrån och som jag minns det nu kunde just ett arbete som roddarmadam med uppgift att tömma latrintunnor vara ett sätt att slippa åtminstone spinnhuset.
I vilket fall som helst så har kvinnor i alla tider tagit sin beskärda del av ansvaret för vår gemensamma sophantering. I dag har vi sopsortering, kompostering, återvinning, mycket avancerad energiutvinning av sopor och ett stort antal såväl kvinnliga som manliga experter som verkligen brinner för och arbetar med detta. Så vad gnäller Ström et al för om de nu gör det.
Det är okunnigt och sandlådenivå, om ni frågar mig.

Tillägg:
Det fanns har jag fått veta nu tömningsplatser inne i stan också:
http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=7778&transmitted=1
http://www.hosserudkullen.se/forskning/slakt_se_storatraskgatan17.html
http://stockholmskallan.se/Tema/Sopor/Skitbararkarringarnas-stad/
Här finns dessutom ett mycket intressant radioinslag om skitens historia:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3891&artikel=4717811
http://sv.wikipedia.org/wiki/Renh%C3%A5llning_och_soph%C3%A4mtning_i_Stockholm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tr%C3%A4sket,_Stockholm

Och de som skötte om alltihop var kvinnliga dasstömningshjon.
Varför det småningom blev ett mansyrke vet inte jag. Oftast är det dock så att tiderna blev sämre med högre arbetslöshet som följd. Då tog männen över och så fick kvinnorna yrkesförbud inom ännu ett område. På samma sätt har kvinnorna kommit väl till pass i tider av krig när männen varit inkallade. Då har det passat fint att anställa kvinnor som hållit fabrikerna igång.

Tillägg
Jag blir full i skratt åt Medborgare X. Turteatern kunde inte ha fått bättre PR för sin pjäs än ett uttalat mordhot. Snacka om att bita sig själv i rumpan!

Snart är det jul...


Med denna bild försöker Rusta få oss att verkligen lysa upp den kommande vintern. Som om det fanns någon slags mängdrabatt på el att förvänta sig.  Se artikel nedan.
Och när jag ändå håller på och jular så kan jag ju passa på att önska mig en julklapp också.

Kära goa tomten!
Min önskning till julen 2011 är ett fett bankkonto och en tunn kropp!
Var snäll och blanda inte ihop dem som du gjorde i fjol...


Och här kan ni läsa om:

USA:s värsta julbelysning

En familj i Florida har med hjälp av 150 000 lampor skapat USA:s mest omtalade julbelysning.
Här hittar du lamporna du behöver för att själv kunna sprida ljus i vintermörkret.
Första gången som familjen Hyatt i Fort Lauderdale, Florida, klädde sitt hem i julbelysning var 1990. Sedan dess har traditionen fortsatt och för varje år har Hyatts skapelse växt i omfång.
Familjen säger att de tappade räkningen på antal lampor efter 150 000 och bara den stora julgranen består av 12 700 lampor.
Huset på 14th Street har uppmärksammats på nationell teve och de vanligaste frågorna som paret Hyatt får svara på är: hur stor är elräkningen? Och vad säger grannarna?
Hyatts avslöjar inte exakt vad räkningen landar på, men de meddelar på sin hemsida att elräkningen är motsvarande 7000 kronor högre i december jämfört med de övriga månaderna.
Och grannarna?
– Det beror på vem du frågar. Men de flesta uppskattar det nästan lika mycket som vi gör, säger Hyatts

onsdagen den 16:e november 2011

Det här hade gått mig förbi...

SCUM Manifesto (Society for Cutting Up Men) av Valerie Solanas från 1967 är en av de viktigaste feministiska texterna någonsin. Den orimligaste, den rimligaste. En rasande utopi för kvinnor som känner sig redo att regera universum. En vildsint och originell diagnos av patriarkatet. Mannen befinner sig i skymningslandet mellan apa och människa. Mannen är besatt av döden, av sex och av att förstöra saker. Mannen är en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit, en biologisk olycka; manlighet är en bristsjukdom. För civiliserade kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet och förstöra det manliga könet.
SCUM är ett tillstånd, ett sätt att tänka, en attityd. En organisation med ett okänt antal medlemmar. Valerie Solanas manifest är en våldsam vision där vänskap ersätter meningslös sex.
Valerie Solanas (1936-1988), författare och feministisk teoretiker, levde som prostituerad under stora delar av sitt liv. Under 60-talet höll hon till i utkanten av New Yorks konstliv.1968 sköt hon Andy Warhol.
Översättning/förord:
Sara Stridsberg (f.1972), författare och frilansskribent och medlem i kulturtidskriften Bangs redaktion, befinner sig i slutarbetet med sin andra roman »MyTenDollarValerie«. I januari 2004 debuterar hon med romanen »Happy Sally« på Albert Bonniers Förlag.
Detta känns lite toooo much för mig men motiverar inte uppmaningar till mord etc. Pappanissarna och Medborgare X har i alla fall sett till att pjäsen fått väldigt mycket PR nu. Det finns all anledning att tro att de får en kassasuccé. Ver har nästan lovat recensera för denna blogg.
Här är emellertid hela texten: http://svenska-scum.blogspot.com/

Nina Lekanders recension i Expressen: http://www.expressen.se/kultur/1.2623751/scummanifestet-turteatern

måndagen den 14:e november 2011

Duck and Cover!

Ver... påminner oss om hur myndigheterna varnade allmänheten för atombomben...



Mer av samma sort i kärnkraftsbloggen: http://karnkraftsbloggen.blogspot.com/

Än är det skördetid...

Åh, vilken lång och härlig höst.
Här har vi kokat äppelmos i helgen så att både grannar och barnbarn fått fylla skåpen.
Jag har dessutom varit i skogen och plockat svamp fast det är mitt i november.
Fantastiskt.
Men det blir mörkt fort och det är kallt så man är inte ute så länge just nu.
Nu har jag kokat saft av tio liter druvor också. Det ska bli spännande att se hur det blir. Det här hör egentligen hemma i trädgårdsbloggen. Jag ville bara lätta upp stämningen lite.

Någon som kan förklara detta?

Helena Palena slår larm om Chemitrails HAARP - Massmind-Control/Tanke-kontroll som man kan läsa om här.
Vi skulle alltså sedan sommaren 2008 dagligen vara utsatta för någon slags giftsprayning i militär regi (läs: regeringen).
Syftet skulle, såvitt jag förstår, vara utrotning av en viss sorts människor.
Kanske antifeminister och rasister. Vad vet jag?
Hur det ska gå till är en gåta då eventuell sprayning lär drabba alla.

Jag vill inte vara den som avvisar en misstanke men för mig låter det rätt galet. Ungefär som de människor som rullar in sig i aluminiumfolie och tätar varje springa till bostaden övertygade om att de är utsatta för bestrålning av fiender som ska mörda dem. Ligger det något i detta eller är det någon som hittat på alltihop och ägnar sig åt att skrämma folk? Om det är sant, varför har vi inte hört om det på nyheterna, undrar jag.
Finns det någon här som kan utveckla och förklara detta?

söndagen den 13:e november 2011

Grattis far, farfar och farfars far...

Idag tänker jag på er som dessvärre inte längre finns hos oss.



(Copyright på bilden: Monica Antonsson. Kopiering medgives ej!)
(Överträdelse beivras med 3 mkr per publicering.)

lördagen den 12:e november 2011

Radioaktivitet i luften i Sverige

Radioaktivitet i luften i Sverige

Förhöjda nivåer av radioaktiv jod har upptäckts i luften i Sverige och i flera andra europeiska länder.
Varifrån partiklarna kommer är ett mysterium.
- Det är mest sannolikt att någon kärnteknisk anläggning har haft ett utsläpp, säger Martin Goliath, institutionschef för kärnvapenfrågor på FOI.
Läs hela artikeln här.
 
Radioaktivt Jod-131 har en halveringstid på 8 dagar. Det innebär att strålningen är borta på ungefär ett halvår såvida det inte rör sig om ett kontinuerligt utsläpp. Varje nytt utsläpp av radioaktivt Jod-131 finns kvar i luften lika länge.
Risken med radioaktivt jod är att det ansamlas i sköldkörteln och orsakar cancer där. Därför ska personer som vistas i riskområden ta jodtabletter förebyggande. De fyller sköldkörteln med nyttigt jod så att radioaktivt jod inte kan komma in. Att avvakta och vänta är följaktligen ingen klok idé. 
Men det kan myndigheterna förstås inte säga. Man berättar inte ens i vilka områden man mätt upp Jod-131. Jodtabletter finns inte ens så det räcker till befolkningen om hela landet skulle vara drabbat. I dagsläget känner man inte ens till källan till utsläppet. Som vanligt är det befolkningen som får ställa upp och ta risken.

fredagen den 11:e november 2011

Lycka till Jonas Jonasson!

Jag lägger in den här artikeln ur Aftonbladet av flera skäl. Dels för att ämnet är aktuellt och intresserar mig och dels för att jag var en av de första personer som den här kvinnan tog kontakt med i syfte att förgöra JJ 2009. Hon berättade hemska saker om honom och skickade över en bild av en gris i kvinnokläder föreställande henne och som han skulle ha spridit.
Jag gick på det först och en del var nog sant också, men jag genomskådade henne till sist och betackade mig för ytterligare kontakt. Sedan dess har jag haft dåligt samvete å hans vägnar.
Samtidigt kan jag inte förstå vitsen med att skilja ett barn från sin mamma. Den uteslutna föräldern kan dessutom lätt bli rättshaverist. Det har vi ju sett inte minst här på nätet.
Och det där med att de ska sitta ner och diskutera sedan låter ju ihåligt i mina öron.
Men det är inte min sak.
Nu är det stalking det handlar om. Jag hoppas verkligen att Thomas Bodström ska lyckas med att få  till tillämpningen av den nya lagen exakt som den är skriven och på det sätt som han har tänkt sig. Det kommer att bana väg för andra...
Viktiga Lena och jag är utsatta för exakt samma typ av brott som Jonas Jonasson. Ni som läser här vet nog av vem. Vi lämnade igår in en anmälan för olaga förföljelse, grovt förtal, ofredande och stämpling till brott. För vilken gång i ordningen minns vi inte ens.

Författaren Jonas Jonasson.

rfattaren JonasJonasson. Foto: LOTTE FERNVALL

Succéförfattaren anmäler sin exfru

Thomas Bodström: ”Allvarliga förföljelser”
Tiotusentals mejl till statsministern, kommuner och filmfestivaler.
Nu polisanmäler författaren Jonas Jonasson, 47, sin exfru för förtal – med hjälp av advokat Thomas Bodström.
– Jag är rädd, säger Jonas Jonasson till Aftonbladet.
Jonas Jonasson slog igenom stort i fjol med debutromanen ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Men de litterära framgångarna förmörkas av en pågående privat tragedi.

Mejl till Reinfeldt

Författarens före detta hustru anklagar honom för att ha mutat till sig vårdnaden av deras gemensamma 4-årige son. Dessutom att han är i maskopi med en korrupt socialtjänst. Det är ett budskap som gått ut i tiotusentals mejl, bland annat till statsminister Fredrik Reinfeldt, Gotlands kommun och arrangemang som filmfestivalen i italienska Mantua.
– Jag bjöds till filmfestivalen, och på nätet handlar det mesta som kommer upp om mig och att jag och min bok bör bojkottas. Var jag än åker, bombarderas hela staden med mejl om att jag är en klandervärd människa, säger Jonas Jonasson.

”Tar över mitt liv”

Med mejl, en blogg, en kampanjhemsida, communityt Flashback, Youtubeklipp, twitter och en grupp på Facebook har exfrun postat enorma mängder inlägg och fått med sig tusentals anhängare världen över mot Jonas Jonasson.
– Förutom mejlen andra får, kommer meddelanden till mig ibland en gång i minuten. Jag hindras från att göra mitt jobb. Det här tar över mitt liv.
Paret gifte sig 2007, kort innan sonen föddes, och flyttade tillsammans till Schweiz. Året därpå bröts relationen.
– Jag och sonen flyttade tillbaka till Sverige, utan att hon var närvarande.
Stockholms tingsrätt tilldömde Jonas Jonasson ensam vårdnad. Mamman fick ingen umgängesrätt.

Vädjar till exfrun

2009 började exfruns kampanj på nätet. Jonas Jonasson snyftar när han berättar.
– Under den här hösten har det accelererat och gått över alla gränser. Jag är rädd. Jag är oerhört rädd för mitt barns skull. Tänk dig själv, om du skulle vara övertygad om att jag var skadlig för min son. Då skulle du kanske se det som din moraliska plikt att ta sonen ifrån mig.
I går skickade han in en polisanmälan om olaga förföljelse, ofredande och förtal.
– Jag ser ingen annan utväg. Domstolen har redan avgjort frågan om vårdnaden. Min högsta önskan är att det här trakasserierna ska upphöra och att vi ska kunna sätta oss ned och prata om framtiden tillsammans med någon från de sociala myndigheterna. Sedan kan vi se vad det kan leda till.

Ett pilotfall

Thomas Bodström har anlitats som advokat i fallet. Han uppger att fallet kommer att sätta den nya lagen på prov. Lagstiftningen mot stalking, olaga förföljelse, trädde i kraft den 1 oktober.
– Vad jag vet har inte något fall prövats tidigare. Det kommer att bli ett pilotfall, säger Thomas Bodström.
Han ser möjligheterna till att få rätt som stora.
– Det är väldigt omfattande förföljelser och allvarliga anklagelser. Nätet är fantastiskt men skapar också enorma möjligheter till att systematiskt trakassera någon. Det här är ett klockrent fall av olaga förföljelse.

Exfrun: ”Vår son är offret”

Tidigare har endast enskilda brott kunnat prövas separat. Den nya lagen tar hänsyn till upprepandet av brotten i ett större sammanhang, liknande lagen mot kvinnofridskränkning.
– Det är omfattningen som gör det allvarligt, säger Thomas Bodström.
Aftonbladet når Jonas Jonassons exfru per mejl.
– Det är vår sons rätt att ha rätt till både sin pappa och sin mamma – jag. Vår son är fortfarande väldigt ung och studier har visat att om ett barn frånhålls någon av sina föräldrar hämmar det barnets utveckling. Det verkliga offret i det här är vår son som hållits ifrån sin älskande mamma, skriver hon.

Läs Jonas Jonassons brev om och till exhustrun här.

torsdagen den 10:e november 2011

Skriv aldrig på för en annan...

Aftonbladet:

Hjälpte sin kille - förlorade allt!

Änkan Marie tog lån till pojkvännen - nu finns bara skulderna kvar.
Som nybliven änka startade Marie Bergstedt ett åkeri åt sin nye, arbetslöse pojkvän.
Men när firman gick åt skogen stack partnern och lämnade henne med skulder på fem miljoner kronor.
- Jag är väldigt godtrogen, eller jag var väldigt godtrogen, säger hon.
Läs hela artikeln här.
Svt i kväll kl 21.00

Tre råd från SVT:s ”Plus”-redaktion:

Ta det på allvar.
Om du ombeds skriva på en borgensförbindelse finns det en anledning: Risken finnas att du får betala i framtiden och då ska du inte skriva på för mer än du känner att du har råd att betala.
 
Engagemang.
Om du ska vara en del av projektet på pappret, var det i verkligheten också. Engagera dig i projektet det handlar om, så att du i någon mån kan styra hur det går.
 
Var realistisk.
Alldeles för många försöker fixa och trixa med papper för att det ska bli billigare eller smartare på något sätt. Låt papprena avspegla verkligheten, så är du mer skyddad om olyckan är framme.
Enligt Svante Brunnberg, jurist som bland annat jobbar med att göra ackordsuppgörelser för människor som har hamnat i Maries situation, har ungefär 10 000 svenskar hamnat i ekonomisk knipa efter att ha gått i borgen eller på annat sätt lånat ut sitt namn.

måndagen den 7:e november 2011

FRIDLYS BARNEN!

(Jag gissar att det är morfar som skriver
men säkert vet jag inte)
Jag lägger upp en kommentar från ett av inläggen nedan:

***

Därför skall vi FRIDLYSA BARNEN.
Om ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp, vem kan då berätta om detta om inte barnet självt. Mamman får ta del av dessa berättelser och vänder sig till sociala för att få hjälp med det som barnet berättar om. Hon har en laglig skyldighet att göra det. Detta går inte att lösa själv.

Då börjar det riktiga helvetet. Men egentligen är det ju barnet som vill ha hjälp av sin mamma. Det är ju barnets berättelser som ligger till grund för den hjälp hon söker. Detta leder nog alltid till att en vårdnadstvist uppstår, för vem vill leva med en person som förgriper sig på sina barn och vem vill att han skall få fortsätta med detta.

Om det sen är så att den anklagade enligt Gardners PAS påstår att detta är något som mamman har hittat på och hjärntvättat sitt barn till att berätta och domstolen per automatik anammar PAS så blir det ju i praktiken omöjligt att bevisa att övergrepp förekommit. Barnets/mamman berättelse får således noll värde. Barnet blir en ickeperson finns inte i detta sammanhang för det är ju mamman det är fel på enligt PAS.

Skall detta tillåtas fortsätta i våra domstolar så har vi i praktiken avkriminaliserat sexövergrepp på våra barn. I vart fall i nära relationer. Om sen omständigheterna i övrigt stämmer in med barnets berättelse så har ju det egentligen inget värde då det är mamman som är den skyldiga. Hon är ju sjuk enligt PAS.

En riskbedömning angående umgänge som domstolarna skall göra faller som ett korthus då det tas för givet att det är mamman det är fel på. Hon lider ju av PAS . Som i fallet Du beskriver här. Undrar om även barn kan lida av PAS. Kan man programera barn till att avge sådana här komplexa berättelser som de dessutom berättar för flera olika vuxna då mamman inte är med.

Inte självupplevt heter det i domstolen. Ridå.

Så det enda som skulle kunna fälla en förövare är att komma på honom på bar gärning. Gärna filma eller att det finns flera vittnen. För det är ju fortfarande mamman det är fel på enligt PAS. Och hur lätt är det när det gäller pedofiler, i synnerhet någon i nära relation. Att starka omständigheter i övrigt talar för mamman/barnet tas ingen hänsyn till.

På grund av PAS inverkan så fortsätter våra domstolar att döma barnen till fortsatt umgänge med sina förövare, vi ser det hända gång på gång. Pedofilerna får med rättssystemets hjälp tillgång till sina offer. T o m enskild vårdnad. Finns det dessutom klara vänskapsband från pappan´s släkt och vänner till domstolen så är mamman/barnet helt chanslösa.

När barnen blir äldre eller när det uppenbara blivit sant så kommer problemen för dom, de går in i vuxenlivet väldigt väldigt trasiga som människor och det är oftast våra frivilligorganisationer som då får ställa upp och hjälpa dom. (tur att dessa finns) För rättssystemet tror ju fortfarande inte på dom.

Så därför är min uppmaning till alla att verka för att PAS som teori via lagstiftning förbjuds.

Se över hela lagstiftningen inom detta område. Inför en ny domstol för familjerättsfrågor.

Se till att FN´s barnkonvention som Sverige skrivit på upphöjs till lag. Tingsrätterna har ju klart diskvalificerat sig. PAS och annan skit har ställt till med nog jävelskap redan.
OCH

FRAMFÖR ALLT BÖRJA LYSSNA PÅ BARNEN Och tack till alla er som på den här bloggen angripit och avslöjat företrädarna för dessa teser. Ni vet vilka dom är. TACK

***

Om det är så, att en och annan blogg är det enda stöd ett litet utsatt brottsoffer och hennes nära anhöriga kan få i vårt land så är vi väldigt illa ute.
Personligen instämmer jag - självklart och bestämt - med skribenten ovan. Låt oss gå samman och hjälpa Lisa och alla andra utsatta barn samt om kravet att totalförbjuda det vidriga PAS.

söndagen den 6:e november 2011

Hjälp barnen! Lås in pedofilerna!

Jag hämtar nedanstående från Aftonbladet för att det är så sällsynt hemskt.
Samtidigt rekommenderar jag nedanstående inlägg om Lisa. Hon får nämligen ingen hjälp av samhället.
Tingsrätten har bestämt att hon måste åka på obevakade "umgängen" med pappa som kissar på sig på henne och kastar runkpapper i hennes ansikte.
Än är förvisso inte sista ordet sagt men så är det.
Och om mamma inte lämnar ut henne så förlorar hon vårdnaden.
Så jäkla illa är det att rättvisan chansar på att pappan är oskyldig fast allt tyder på motsatsen.
I potten ligger ett oskyldigt barn, ett barn som riskerar att få hela sitt liv förstört.
Varför i all världen finner vi oss i det?

Hjälp barnen! Lås in pedofilerna!

***
Fantasin vet inga gränser för dem som utsätter barn för sexuella övergrepp.
Grymheten är ofattbar.
Att det faktiskt finns människor som inte drar sig för att penetrera bebisar analt, oralt och vaginalt.
Även med tillhyggen.
Polisen arbetar febrilt för att få tag i förövarna. Men det räcker inte. Alla måste hjälpas åt att få stopp på barnsexhandeln som sker helt öppet, inte minst på nätet.
– Se till att använda en internetleverantör som blockerat möjligheten att komma åt övergreppsmaterial på barn, säger ECPATs generalsekreterare Helena Karlén.
Bilderna som tonar fram på näthinnan är så grymma att man nästan börjar gråta, men det kan inte Cecilia Wallin Carlsson, jurist vid Uppsalapolisen. Dagligdags studerar hon bilder på barn i olika åldrar som utnyttjas sexuellt på de mest utstuderade sätt.
Foton som sedan sprids blixtsnabbt via nätet över hela världen.
– Det handlar om dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. Vi talar inte om barnpornografi, det är ett alltför harmlöst uttryck, säger Cecilia Walin Carlsson nyss hemkommen från en konferens i Lyon där hon diskuterat med kolleger från andra länder hur polisen ska kunna bli effektivare i kampen mot barn som systematiskt utsätts för grova sexuella övergrepp.

Vuxit explosionsartat

Det viktigaste, menar hon, är att alla länder samarbetar över gränserna med att identifiera de barn som fotograferas och filmas.
Hos Interpol finns en databas där alla övergreppsbilder samlas. Specialister går igenom varje bild för att försöka snappa upp dialekter, miljöer och detaljer för att kunna identifiera barnen och därigenom komma åt förövarna.
Med internet har barnsexindustrin vuxit explosionsartat det senaste decenniet. Och inget tyder på att den minskar. Tvärtom.
– Omfattningen har ökat, det är fler bilder som ligger ute i dag. Vi ser allt från smygtagna foton på barn till grova sadistiska sexuella övergrepp, säger Cecilia Wallin Carlsson.
Helena Karlén talar om en enorm ökning av tillgången på övergreppsbilder men också av konsumtion av bilderna.
– Det kommer hela tiden nya sajter och de som sysslar med detta hittar ständigt vägar för att nå fram till dem som vill köpa och konsumera materialet, vilket naturligtvis sporrar till ytterligare produktion av våldtäkter som filmas och sprids.

Identifiera barnen

Många av de barn som blivit identifierade på bilder är från Sverige men många av de grövsta bilderna och filmerna är inspelade i Östeuropa.
Till skillnad från många av sina kollegor stänger Cecilia Wallin Carlsson aldrig av ljudet när hon granskar en film eftersom hon, hur hemskt det än är, vill kunna uppfatta språk och andra ljud som kan hjälpa till att identifiera barnen.
– Man lär sig att titta objektivt på materialet och inte blanda in känslorna. När man kan bidra till att identifiera ett barn som kan få ett bättre liv så är det värt allt.
Klichén att det mest är udda enstöringar som sitter på sin kammare och smygtittar på övergreppsbilder på barn stämmer inte.
– Alla finns representerade, familjefäder, högutbildade, lågutbildade och från alla samhällsklasser, också kvinnor, betonar Cecilia Wallin Carlsson.
Katarina Arnstad Elmblad
***

Så kan du bidra i kampen mot sexövergrepp på barn:

Tipsa polisen (tel 11414 eller www.polisen.se ) eller ECPAT hotline (www.ecpathotline.se) om misstänkt barnpornografi, grooming, trafficking eller barnsexturism.
Se till att anlita en internetleverantör som samarbetar med polisen om att blockera åtkomsten av barnpornografiskt material.
Anlita en bank som är aktiv i kampen mot barnsexhandeln. 2007 startade ECPAT en finanskoalition mot barnpornografi där de stora bankerna tillsammans med Finansinspektionen och departementet ingår.
Håll koll på vad ditt barn sysslar med på nätet. Vuxna som vill kontakta barn är ofta väldigt smarta och manipulativa. Här har vuxenvärlden ett stort ansvar.
Gå in på ECPAT, BRIS och Statens medieråds hemsidor och läs om hur du surfar nätsmart och få råd, information och hjälp för den som är utsatt.
Se till att ditt barn aldrig lämnar ut sin identitet på nätet utan att först ha koll på vem man pratar med.
Uppmärksamma barnen om att aldrig gå ensam till ett möte med någon de bara känner på nätet.
(Källa: Helena Karlén, ECPAT)
Här kan du läsa mer:
www.ecpat.se
www.rb.se
www.bris.se
www.statensmediarad.se
www.bankers.se
www.polisen.se/sv/Om-polisen/Sa-arbetar-Polisen/Olika-typer-av-brott/Sexuella-overgrepp-mot-barn-och-barnpornografi/Test-av-barnpornografifiltret/

Fallet med Jennie och Thomas är också obehagligt, tycker jag.
Om de är oskyldiga är det för jävligt det de har utsatts för.
Nu används emellertid deras fall av pedofiler landet över som exempel på att alla incestfarsor är oskyldiga. Det är helt enkelt inte bra.
Hur många barn ska tvingas betala ett högt pris för det?
Var det, som någon sa, tre (3) procent av alla anklagade för sexuella övergrepp som fälls?
TRE?!
Varför i herrans namn kan inte somliga snubbar hålla snorren kvar i brallorna?!

fredagen den 4:e november 2011

Hur skulle du ha agerat? Hur tror du att det gick?

Följande fall är hämtat direkt ur verkligheten.
En mamma misstänker på som det verkar goda grunder att den femåriga dottern utsätts för sexuella övergrepp av sin far. 
Pappan nekar.
Ärendet handlar i domstol i form av en vårdnadstvist.
Moderns ombud Eva Kornhall inger nedanstående skrivelse. 
Det är samma ärende som hon berättar om på Kanal 24 (länk i högermarginalen) under rubriken "Advokat i barnens tjänst". 
Det är en partsinlaga. Icke desto mindre talar den. 
Hur skulle du ha tänkt och gjort om du plötsligt hade stått inför dessa hårresande fakta?
Hur tror du att det gick?
Enkät i högermarginalen. 
***
Tingsrätten
Ang
Pappan / Mamman
I min egenskap av ombud, fullmakt och ansökan om rättshjälp bifogas, kan undertecknad härmed anföra följande.
Mamman, som medger umgänge i närvaro av stödperson, bestrider ansökan då det inte kan anses förenligt med Lisas bästa att det sker ett obevakat umgänge.
Pappan har yrkat verkställighet vid 13 tillfällen med ett vitesbelopp om 10 000 kr. Mamman gör gällande att såväl antalet som beloppet är oskäligt högt beräknat. Det brukar inte vara brukligt att förordna för mer än sex månader framåt och beloppet skall anpassas efter partens betalningsförmåga .
Till detta kan läggas att det yrkas verkställighet avseende sommarumgänge trots att pappan har underlåtit att anmäla sina önskemål i den delen. Detta skulle ha varit gjort senast den 1 april. Redan på den grunden skall yrkandet om viten avseende punkterna c, d och e ogillas.
I 21 kap. 1 § första stycket föräldrabalken anges att vid verkställighet ska barnets bästa komma i främsta rummet. Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Att domstols domar i den här typen av mål inte får rättskraft uttrycks också tydligt i 21 kap. 15 § föräldrabalken där det anges att beslut enligt detta kapitel om överflyttning av barn inte hindrar att den fråga som har avgjorts prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller något annat särskilt skäl föranleder det.
I förarbetena, Prop 2005/06:99 s 8, anges att rätten aldrig kan bevilja verkställighet om det är uppenbart att den skulle vara oförenlig med barnets bästa. På motsvarande sätt som vid ett avgörande i sak måste domstolen vid verkställighetsprövningen göra en bedömning av eventuella risker för att barnet far illa. Omständigheten att det finns en inte ringa sådan risk måste ses som det viktigaste typexemplet på fall då det är uppenbart att verkställigheten inte är förenlig med barnets bästa.
I detta sammanhang kan meddelas att umgängesfrågan behöver prövas igen med anledning av att parternas dotter Lisa allt eftersom hon blir tryggare har berättat allt mer saker, se t ex bilagorna 1-3.
De nya uppgifterna har föranlett socialtjänsten att återigen polisanmäla pappan.
Det rör sig om ett indispositivt tvistemål där rätten har ett långt gående eget utredningsansvar. Underrätterna har inte haft ett komplett utredningsmaterial då de saknat bl a uppgifterna redovisade i ovan angivna bilagor, vilket bör tillmätas avsevärd betydelse vid bedömningen av verkställighetsfrågan.
De nya uppgifterna har tillsammans med vad Lisa tidigare har ritat och berättat om föranlett barnpsykiater D att göra den bedömningen att det vore direkt skadligt för Lisa med ett oskyddat umgänge. En anmälan om detta är ingiven till socialtjänsten, se bilaga 4.

Bakgrund och övriga sakomständigheter
Parterna har haft ett problematiskt förhållande som avslutades för gott när Mamman hittade en mängd, 28 stycken, ytterst märkliga fotografier där Pappan hade fotograferat sig själv med hennes kamera och då framförallt sitt könsorgan på ett sätt som hon ansåg såväl skrämmande som stötande. Anledningen till att dessa foton gjorde henne så orolig var att hon länge hade haft en oro kring hans sexualitet och haft farhågor avseende hans relation till dottern Lisa, bl a med anledning av att hon sedan två års ålder ritat streckgubbar med stora ”snoppar”. De fotona Pappan tagit av sig själv iförd trosor med snobben på med erigerat könsorgan med Mammans kamera får anses mer än anmärkningsvärda mot den bakgrunden att hon redan då hade anklagat honom för sexuella kränkningar av dottern.
Socialtjänsten gjorde redan i oktober 2008 en polisanmälan med anledning av oro för att Pappan förgripit sig på dottern. Pappan har senare även varit misstänkt för våldtäkt mot barn. En anmälan om detta gjordes av den polisman som hörde Mamman i anslutning till en incident med handgripligheter mellan parterna och som också hörde hennes mamma. Detta låg i tiden före Pappans ingivande av stämningsansökan i detta ärende. Det är m a o så, med den betydelse detta eventuellt kan sägas ha, inte på det viset att det har gjorts någon anmälan bara efter att vårdnadstvisten inletts.

Lisa har för sin mor liksom för många andra vuxna berättat om att hon hade blivit utsatt för saker som bara kan betraktas som sexuella övergrepp. Lisa har t ex berättat att pappan har stoppat en taggig napp i rumpan och att ”pappa har en stor fin snopp”. Det senare vidgår Pappan att hon säger och han förklarar det med att hon varit intresserad av hans penis i samband med att de brukar bada tillsammans.
Lisa är så ung att det hon har varit med om som inte har varit förenat med hot och våld inte har varit traumatiserande på det sättet att hon idag mår dåligt. Hon lever ett bra liv med ett fungerande socialt nätverk. Trots detta återfinns det i domskälen från tingsrätten ett resonemang om betydelsen av att Lisa blir glad när hon träffar sin pappa. Detta har, som det har förståtts, använts som ett stöd för att det Lisa berättar inte är självupplevt. Mamman anser att en sådan bedömning endast kan göras av barnpsykiatrisk expertis.
Pappan har ett ytterst stort intresse för serier. Man skulle kunna uttrycka det som att större delen av hans liv kretsar kring sådana. Han har enligt egen uppgift ca 3000 böcker i ämnet för att inte tala om den stora mängd material som finns i hans datorer. En del av bilderna är sådant han enligt egen uppgift i samband med polisförhören har laddat ner i ”upphetsande ögonblick”.
I samband med förundersökningen mot Pappan, med anledning av misstankarna om grov våldtäkt mot barn, framkom såväl sådant som ledde till nya brottsmisstankar som sådant som förstärker oron för Lisa.
Pappan vidgick redan i det inledande förhöret att polisen skulle komma att hitta porr i hans datorer och att de skulle hitta tecknade bilder men att det var frågan om företrädesvis tonåringar. Han berättade också att han anser dessa bilder sexuellt upphetsande.
Vid genomgång av Pappans datorer fann man stora mängder bilder som polisen betraktade som barnporr. Det är bilder, d v s inte serier, där små barn, t ex barn i fem till sju års åldern blir våldtagna av vuxna män med stora könsorgan.
Pappan är nu dömd för barnpornografibrott i tingsrätt och hovrätt och målet är enligt uppgift nu föremål för fråga om prövningstillstånd.
I förundersökningen kom det fram att Pappan brukar sova på en madrass bredvid Lisa, Mamman tror dock att de sover i samma säng då Lisas säng är så full med saker att den knappast går att sova i, och att man i samband med husrannsakan hittade papper med sperma på liggandes på en madrass. Det senare vidgick Pappan var något han kallade för ”runkpapper. Han vidgick också att han runkat bredvid sin dotter. I detta sammanhang finns det anledning att påpeka att Lisa själv i samband med förhör av henne har visat att hon sov på golvet tillsammans med fadern.

I tingsrättens domskäl står att läsa om att Pappans funderingar kring ett påstått arrangemang av de aktuella ”runkpapprena”. Tingsrätten konstaterar att bilderna synes vara arrangerade. Detta menar undertecknad är dels felaktigt dels en oerhört allvarlig anklagelse mot polisen. Självklart har polisen inte arrangerat några bilder. Att så inte är fallet framgår för övrigt om man tittar på bilderna, se bilaga 5. Den ena bilden visar en bild innan man lyft på täcket och den andra när man gjort det. Mamman och hennes närmaste ställer sig frågan varför man inte istället för att ifrågasätta polisens arbete har analyserat varför Lisas lilla docknappflaska låg bredvid dessa ”runkpapper”.
Tingsrätten har i sina domskäl under rubriken ”Är onani ett övergrepp?” angivit att det inte har framkommit någon anledning att betvivla Pappans uppgift om att han bara har onanerat när Lisa har sovit. Mamman anser att man då har underlåtit att ta med det faktum att det av en av de åberopade bilderna tydligt framgår att Lisa inte kan ha sovit i sin säng som var överbelamrad med leksaker. Av förhöret framgår även att Pappan svarat väldigt ”svajigt” om var och hur dottern har sovit.
Det rör sig inte om ett brottmål varför det bör tillmätas betydelse att en man som är dömd för barnpornografibrott onanerar bredvid sin dotter oavsett om hon är sovande eller ej.
En omständighet som man inte har uppmärksammat i domstolarna, trots att förhören är åberopade som bevisning, är att Pappan i förhören berättat att Mamman för länge sedan tagit upp olika saker som Lisa berättat att han har gjort mot henne, såsom t ex ”pappa stoppar en pinne i stjärten” eller något liknande. Han har också berättat att Mamman redan ett år tidigare varit extremt upprörd över att Lisa ritat streckgubbar med en snoppar på. Detta är omständigheter som borde ha tillmätts betydelse i samband med riskbedömningen.

Pappan har även uttryckt att det är möjligt att han har sagt till Mamman att det är värre för Lisa att bli lämnad på dagis än att han skulle ha utnyttjat henne sexuellt.
I förhören vidgår Pappan också att han tänkt tanken att han inte fick arbeta kvar med barn p g a att någon skulle ha tyckt att han var suspekt och att han skulle ha berättat för Mamman om detta. Detta är för övrigt något som gör Mammans oro än mer befogad. En oro som man helt synes ha bortsett ifrån i samband med utformningen av umgänget.
Av förhören går också att utläsa att Pappan är upprörd över att anklagelserna om sexuella övergrepp kommer när de kommer. Han ifrågasätter varför Mamman inte har anmält honom för länge sedan eftersom anklagelserna inte är nya utan har förekommit under en längre tid. Han vidgår alltså att Mamman under lång tid känt oro över om det förekommer något otillbörligt mellan honom och dottern.

Oron för Lisa har inte bara gällt att hon började rita gubbar med stora snoppar redan i tvåårsåldern, att hon har haft flytningar av en art som inte är vanligt på små barn, att hon har berättar om vad pappan gör mot henne, att han stoppar in saker i hennes rumpa, utan det har också funnits misstankar om misshandel. När Lisa kom hem efter ett umgänge med stora blåmärken och berättade att pappa hade kastat en tallrik med spagetti på henne konfronterade Mamman Pappan och begärde en förklaring. Hon fick då svaret att Lisa hade sprungit in i en soffa. Svaret gjorde Mamman än mer orolig då han bara har mjukstoppade soffor.
Pappan har skickat personliga brev till domarna, såväl i tingsrätt som till hovrätt, och berättat om att han inte har råd att åka till Gotland. I vilken mån detta har påverkat kan ingen säga men faktum kvarstår att hovrätten har förordnat att Lisa som bara är fem år skall åka från Gotland till Uppland var tredje vecka på ett oskyddat umgänge.
Detta kan med tanke på omständigheterna inte sägas vara förenligt med hennes bästa. I detta sammanhang tillkommer även den aspekten att det är fråga om väldigt långa resor med flera färdmedel.

Undertecknad menar att man vid en korrekt riskbedömning skall beakta bl a följande:
1. Att misstankar om sexuella övergrepp funnits länge först från moderns sida, under såväl pågående samlevnad som efter separation men före det att parterna hamnade i tvist i samband med att Pappan valde att ge in en stämningsansökan, och sedan även från Socialtjänstens sida, som är bekräftat genom av Pappan i polisförhör lämnade uppgifter.
2. Att Pappan på ett sätt som får anses anmärkningsvärt har fotograferat sig själv och sitt erigerade organ bl a iförd små trosor med Snobben på.
3. Att Pappan är dömd för barnpornografibrott avseende bilder föreställande barn i fem till sju års åldern som penetreras och våldtas av vuxna män med stora könsorgan, bilder han i förhör har uppgivit har varit sexuellt upphetsande för honom.
4. Att Lisa för många vuxna bl a mamma, mormor och morfar, en barnsköterska, och en läkare, har berättat om att pappan för upp pinnar, taggiga nappar m m i henne och att hon efter prövningarna i domstolarna har berättat t ex att ”Pappa har kissat på sig på mig”.
5. Att Lisa har haft underlivsflytningar av en art som föranlett läkare att ge in en orosanmälan till socialtjänsten

6. Att Lisa sedan två års ålder har ritat streckgubbar med stora könsorgan.
7. Att Pappan har vidgått att han kan ha sagt att det är värre för Lisa att gå på dagis än om han skulle ha utnyttjat henne sexuellt.

8. Att Pappan har vidgått att han för Mamman har uppgivit att han inte fick arbeta kvar i en barngrupp då de nog ansåg honom suspekt.
Detta bör tillsammans med det faktum att Lisas mor med tanke på ovanstående har en i allra högsta grad befogad anledning att känna oro leda till att ett umgänge mellan dotter och far endast skall ske med en tredje person närvarande. Det senare såväl för att skydda Lisa som för att trygga hennes mor varav det senare får stor betydelse även för Lisa.
Bevisning
Mamman åberopar följande bevisning,
1. Förhör med sig själv angående parternas relation med varandra och med dottern.
2. Vittnesförhör med A som skall höras om vad Lisa berättat för henne i samband med lek i Mammas och Lisas bostad, till styrkande att Lisa sagt att ”pappa pillat henne i rumpan”.
3. Vittnesförhör med B, far till Mamman.
4. Vittnesförhör med C, mor till Mamman.
5. Vittnesförhör med barnpsykiater D.
6. Vittnesförhör med E, barnskötare på förskolan.
Morfar och Mormor skall höras om sina iakttagelser av Lisa till styrkande särskilt av att hon har berättat att pappan har ”kissat på sig på mig” mm, se bilaga 1-3.
D skall höras som sakkunnigt vittne avseende det som Lisa har ritat och berättat om till styrkande av att Lisas tillförlitlighet och att det därmed måste vägas in i bedömningen att modern har en högst befogad oro för att dottern har utsatts för sexuella kränkningar av fadern.
E skall höras angående hennes iakttagelser av Lisa till styrkande av att Lisa på förskolan har berättat” min pappa är dum, han blir arg och då slår han mig med kläderna” ”Han har en napp med taggar. Han har tagit den på min rumpa.

Skriftlig bevisning
1. Vårdnads- och umgängesutredningarna av den 8 oktober 2010 samt den 13 juli 2009.

2. Polisförhör med Pappan till strykande av att han har laddat ner de bilder han nu är dömd för att ha innehavt i ”upphetsande ögonblick” och att han medgivit att han har onanerat bredvid sin dotter samt att han vidgår att han har talat med Mamman om att han tidigare har varit ifrågasatt i samband med arbete med barn samt att han vidgår att Mamman haft en oro kring sexuella övergrepp långt innan vårdnadsprocessen inleddes.

3. Fotografier tagna vid husrannsakan hos Pappan till styrkande av att polisen hittat av Pappan kallade ”runkpapper” bredvid Lisas säng.

4. Uppspelning av radioprogrammet X till styrkande av att de bilder som Pappan har haft i sina datorer föreställer små barn, fem till sju år gamla, som penetreras av bl a vuxna män med stora könsorgan.
5. Läkarintyg och journaler samt anmälan till socialtjänsten från läkaren Y till styrkande av att Lisa har haft underlivsbesvär och att hon har berättat om att pappan har stoppat en napp i hennes underliv.

6. Utlåtande från D av den 9 april 2011.

7. Teckningar gjorda av Lisa tillstyrande av att hon allt sedan hon ritade huvudfotingar ritade sin far med en penis, bilagorna 6-12. (Bilagorna 6-9 är de teckningar som förekommer även på filmen som är åberopad som bevisning.)

8. Anmälan till socialtjänsten från Visby lasarett, psykolog MB

9. All bevisning skall, förutom vad som ovan har angivits, styrka att det inte är förenligt med Lisas bästa att den aktuella domen verkställs. Frågan bör istället avgöras i samband med en ny prövning föranledd av de nya uppgifter som Lisa har lämnat.
Uppsala den 7 maj 2011
Eva Kornhall

Tillägg I
Och vad ska vi säga om det här:
http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2613487/man-misstanks-for-incest-och-mord-pa-barn

Ska vi börja snacka PAS nu? Ska vi säga att offret ljuger?
Eller ska vi kanske rent av sända lite omtanke till den misshandlade så kallade Södertäljeflickan? 
Det här är inte första gången det händer. Vi minns dem allihop - de som avslöjades.
Alla de andra - de som kom undan - går fortfarande lösa.
När ska samhället inse att människor benägna för sexuella övergrepp måste hållas bakom lås och bom.  
Det är vämjeligt!
Och ni får gärna kalla det både pedofil- och incestpanik.
Det är åtminstone friskt.

Tillägg II
Som ni ser har jag fyllt på med bilder.
Jag har även fått en video på Lisa där hon sitter och tecknar medan hon berättar vad pappa gör. Jag kan dessvärre inte maska hennes ansikte så jag kan inte lägga ut den. Jag kan emellertid spela in ljudet som en ljudfil men vet inte hur jag ska bära mig åt för att få in den i bloggen. Någon som vet hur man gör?